Transkriberad uppteckning

I Dyrberget, en höjd nära Fellingsbro kyrka, finnas stora skatter undangömda och ofta nog kan man om nätterna se huru Draken i Dyrberget eldar för sitt gods. Synnerligast lärer detta inträffa under sommarsolståndet, och ingen natt brinner elden klarare än sjelfva midsommarsnatten. Det var just en sådan natt, som en i Fellingsbro boende smed beslöt att försöka om han ej kunde få något med af Drakens dyrgripar. Han litade på sin slägtskap med draken har man sagt, och draken hade väl då i forntiden varit menniska, fastän han sedan, för girighet eller annan synd, blifvit förvandlad till ett sådant vidunder efter döden. Emedlertid, huru det än hängde ihop med den saken, så tyckte smeden att draken borde dela med sig något af sina rikedomar åt honom, och derf öre gick han — som sagdt är — en midsommarsnatt bort till Dyrberget. Elden sken så klar hela vägen ända tills han kom fram till backen, men då slocknade den med ens, och alla de herrliga guld och silfverkärlen, som han sett utbredda på backen, försvunno med detsamma. Kanske något hade blifvit qvarglömt! Och smeden började leta, men för allt hvad han sökte fann han blott hufvudskålen af en häst. Det var då bra skamligt af draken; nog kunde han gifvit honom något bättre. Men som han sagt åt sin hustru att han bestämdt icke skulle komma tomhänd tillbaka, tog han hästhufvudet under armen och begaf sig på hemvägen. Skammen var i alla fall drakens, icke hans. När han kom hem lade han sitt vackra fynd i skåpet och gick så till hvila. Om morgonen då hustrun vaknade, frågade hon om han haft något skäl för sitt besök hos draken, och hvad han fått af honom. "Jo visst fick jag skäl för mitt besvär ! en stor silfverskål fick jag, och den ställde jag i skåpet." Gumman öppnade skåpdörren: "Äh nej, sådan innerligt rar skål det var!" — "Ja så du tycker det!" "Måtte väl det, och förgylld invändigt!" "Hvad för slag; Är den förgylld invändigt?" "Ja som klaraste guld, och sådana rara rosor på locket sedan." — "Rosor på locket?" Nej nu måste smeden sjelf upp och se hvad detta kunde betyda. Men var gummans förvåning stor, så blef hans ännu större, då han fann hästhufvudet förbytt till den vackraste silfverskål. "Sämre farbröder har jag sett än farbror Drake i Dyrberget" sade han.