Transkriberad uppteckning

En smed vid Algrena gick tidigt en morgon till Tensjön för att fiska. När han kom ett stycke fram på mon fick han se ett fint fruntimmer, klädd som den allra grannaste herrskapsmamsell, gå framföre sig, och som det var smutsigt lyfte hon upp klädningen baktill. Han påskyndade sina steg för att hinna förbi henne och få se huru hon såg ut i ansigtet; men huru han gick, så hann han ej upp henne, och ständigt höll hon sig jemnt 2 famnar framföre honom. Han tänkte väl emellanåt att sagta vidröra henne med metspöet, men då det var ett så fint fruntimmer kunde sådant väl ej passa sig. Men han kunde ju försöka ändå, och bedja om ursägt, i fall hon vände sig om. Han lyfte derföre upp metspöet för att sakta kittla henne i nacken med spetsen; men nu försvann hon i ur hans åsyn, och han kunde ej begripa hvart hon tog vägen. När han kom fram till sjön, och sköt ut ekan från land, kunde han omöjligt få någon styrsel på henne. Den svängde rundtomkring, så att han blef alldeles yr i hufvudet, hoppade ur, drog den i land och vände om hem. Nu kunde han förstå hvem det granna fruntimret var, och utlofvade att aldrig mer gå ut på mete så tidigt om morgnarne.