Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Julseder M 153
9. Var och en hade sina fattiga som han gav till jul. Men så'na stora insam- lingar till jul och allmänna utdelningar som nu var det inte då. 10. Några riktiga julhögar som på landet har jag inte sett eller hört om här i sta'n. Men man brukade ge tjänares barn t.ex., pepparkakshästar och andra kakor till jul.
Skogsväsen
Jag var med far i skogen o kola, o rätt va dä va en kväll så ropa dä på far "Erker", en gång, två gånger, tredje gången åkte dörra av. Då var det ett litet hål vid foten på milan. En kolare i en koja fick besök av en skogsrå, o hon fråga vad han hette. Han sa' att han hette "Själver." Det låg en gammal bibel på hyllan, hon tog eldgaffeln o peka på den, hon ville ha bort den. Men då förstod han vem det var, så han tog en eldbrand o kasta i ändan på henne. Då / skrek hon: "Själver brände mäj!" "När du själv brände däj, har du ingen å skylle!" sa Busen i skogen. Min farfar skulle gå till kyrkan en söndag, han bodde i Sirbo här i Nysund. Då blev det ett starkt åskväder, o han kröp under en gran. Men då kom det två fina fruntimmer till 'en under grana, o de skalv så. Men han gick därifrån, o rätt vad det var, slog åskan ner i granen, o det blev bara lite rask kvar av de fina fruntimmerna. En dräng låg ute o kola o skulle just gå hem. Då kom det e, o han tyckte att det var hans fästmö, men hon var så kall om hän- derna. "Var i Jesu namn har du varit som är så kall om händerna!" sa' han. "Ja kun så när ha narra / en kristen," sa' hon. När jag tjänte i Tryggbo i Kvistbro var det en där som de kalla Bäs-Erker. Han tala om att skogråa alltid kom till en emot regn, o hon var så grann så det frasa om 'a. Hon kom mest fram till gården sen o tala om när det skulle bli regn. Skogråa ropa åt en som var i skogen o högg kolved: "Kom Hulten, så får du slumpakål!" "Har du mer än som behövs så göm te ***môrs (morron)," sa' han. "Hade ja veta dä, så hade ja inte sprängt mine sju söner mä slumpa- kål," sa' hon.
Skogsväsen
Jag gick här borta i skogen en gång helt för roskull, & vid en lada stod ett fruntimmer. Hon var så blank & grann men jag såg att hon inte var riktig så jag sa: “Å Gu bevare mäj!” å då försvann hon alldeles som om hon sjunkit genom jorden. Hon var som ett frun- timmer framifrån, grönklädd var hon, & de blänkte & skimra av henne. Men bakifrån är de som ett baktråg. På Rultamoskogen, bortåt Gårdsjötorp & Falltorp här i socknen öster ut, kan de se dem, de är grönklädda . Den jag såg / hade som en grön huva över huvudet, så man kunde ej se håret på henne. En kolare på Ölsboda- godset här tog en sådan till sig en natt i kolkojan, men han blev tokig sedan. Det var en kolare uppe i skogarna här, & en sådan kom & stack in huvudet i kolkojan, han tog en brand & kasta på henne, då sa hon något åt en men det minns jag inte. Så kallade skogsrå eller något sådant byta barn ibland, & de barnen som folket fick, likna ingenting. Föräldrarna kunde då ibland gå till de kloka gubbar eller gummor, & de kunde ordna så att de rätta barnet kom igen. / Men föräldrarna fick inte vara med när de kloka gubbarna ordna med trollet, men det hände att de fick sitt rätta barn igen. När vi gick till skolan i Åtorp en morgon som barn & kom till Höglundamon, så sa ja till en kamrat: “Titt där!” Och han titta o blev så rädd. På Sundsmossen nedanför stod två gummor & hade något mellan sig & bar sig åt precis som när två människor skakar ett täcke. De såg ut som två gamla kvinnor & kraftiga var de. Det var tre stycken av oss barn som såg det men inte de andra. På samma ställe där var det en person som såg en / älg & en grann kvinna red på den, men det var ingen riktig kvinna. Det var marknad i Åtorp förr varje Kristi himmelfärdsdag, & då blev det bråk & slagsmål där på Höglundamon. Och på Sundemos- sen hade de brännvin nergrävt & sålde. Det kom Karlskogingar dit bara för att slåss. Så det berodde på detta otäcka leverne att de visa sig så mycket där. Här öster ut i skogarna är ett nu nedtaget torp, Käringviken. En som bodde där kola vid ett kärr, norre kärret. Och varenda morron & kväll hörde han att de drev boskap förbi, i vall på morron & hem på kvällen. Men han såg ingenting, bara hörde. / Han hörde skällor & röster av den som följde med “Vall så” sa han på morron, & på kvällen locka hon dem. Det var en här en gång som varit i lag med skogsråa & blivit tokig. Oppåt Skagerhults socken var en klok gumma och modern till honom bad denna att hon skulle ta honom till sig. Gumman titta på honom en stund, sen sa hon: “Låt en stanna här” På kvällen bädda hon, o så la hon sig i samma bädd som han. Om en stund börja det braka i väggarna, & de ropa utanför att hon “skulle släppa ut den hon hade där” men hon läste sina “böner“, & då gick det inte. Detta höll på i tre nätter, sen var han botad och kunde gå hem själv.
Skogsväsen
Det var en skogvaktare som sköt e skogsrå, hon satt på en stubbe i skogen. Men när han skjutit henne, var det bara kvar som en klysa på stubben, o förut var det en så fin fru som satt där.
Skogsväsen
En flicka från Mosstorp här i Nysund gick hem en kväll o fick då se en liten tulta på vägen. "Gack bort Satan!" sa' flickan. "Akt däj för te säje tocke," sa' gumman. Och flickan blev så sjuk på kvällen o var det länge efteråt. Och varje år sedan vid den tiden kom det ett sådant "ba" åt henne.
Skogsväsen
Mamma bodde vid Sågarefallet här oppe i Nysund. En gång på vintern var hon vid en liten sjö där som de kalla "Jusen." Då fick hon se en gumma vid sjön med ett knyte i handen o skulle följa henne, men hon försvann, o mamma såg inga spår efter henne. Hon fick gå runt den sjön sen, men hon kom väl rätt till slut. Det var en mörk gumma med klädet nerdraget i ansiktet. Men de sa', att om man gick vilse i skogen, skulle man kasta opp en sko tre gånger i luften, o dit varåt den / peka när den föll ner tredje gången skulle man gå. På en plats mellan Åtorp o Svartå i Nysund har de svårt att hitta rätt fast stugor finns runt omkring där. De kallar platsen "Mäern" (mjärden) för att den är så villsam.
Skogsväsen
"Krämmer-Siri" fanns här på Krämmer-marken, "Krämmern", en skogs- trakt här. Krämmer-Siri var en stor grann fru, men hon hade lång "rompe", far såg henne när han kom från Örebro med fora en gång. Hon stod på vägen tills han kom alldeles intill henne. Sen vände hon o gick norrut åt Krämmermarken igen. Hon var svartklädd o hade hatt på sig. Hon var förmögen, like förmögen som "dalkars-Kersti" i Dalkarlssbeget. x Här skall finnas x Vikers sn., Västmanl. / malm också i Krämmermarken som Krämmer-Siri rådde över. En gubbe hitta en malmsten där, o han la' dit sin kniv som märke, men han hitta aldrig till- baka dit. Far sa', att när Kräm- mer-Siri gick över gärsgårn, så tog hon rompa över armen, o så hoppa hon över. Där på Krämmermarken går de vilse också, de kan nästan inte hitta tillbaka. Jag o en till blev vilsna där, fast vi var gamla då o hade gått där som vallpojkar. Vi gick vilse där en gång också, en pojke till o jag, när vi var barn. Men vi vrängde rocken o mössan, o sen blev vi rätt i huvudet.
Bergväsen
Djuren kunde bli "bergtäjne", ibland skulle de skjuta över berget, o ibland fick de vänta tills kyrkklockorna gått, sedan kunde det löna sig att gå ut o leta.
Bergväsen
Det var flickor som blev "bort- täjne" ibland. En i Klippan här i Nysund blev förd till sjön Toften i Skagershults sn. Det var en påsk- afton, o hon hade en skära med sig, o den kom de o låna av henne, o sen var hon fången. Om hon inte släppt till den, så hade det inte gått, men det tänkte hon inte på, det kom e o ville låna skäran av henne.
Bergväsen
Grannarna här söder om hade en kalv som de hade instängd i en hage, o så försvann den plötsligt. Vi grannar blev uppbådade att leta, men det fanns ej möjlighet att leta på honom fastän han hade bjälla. Jag sa' då till ägarn: "Gå hem o skjut av ett skott över lagårn!" Det gjorde han, o just i detsamma reste kalven på sig så vi hörde bjälla, o vi hade gått om den platsen tjogtals gånger förut.
Jättar
Vid Prästfallet här i Nysund är ett berg, slätt som ett golv annars, men där är märken efter jättar- nas fötter o händer, o man ser var barnen setat. En jättekvinna där tog opp både en bonde o en harv o oxarna i sitt förkläde o gick för att visa jätten o sa: "Se sånne små kryp ja hittat!" "Ja, bär dem tebaka," sa jätten, "dä ä de som ska bruke jola ätter ***ôss." En jätte skulle bygge opp e körke, o prästen skulle gissa namnet på jätten, i annat / fall skulle jätten ha prästen, när körka blev färdig. Prästen gissa på många namn, men de var fel. Men så gick prästen förbi ett berg, o inne i berget hörde han jättegum- man sjunga för sitt barn. Hon sa': "Tyst, pappa Skalle komme hem i kväll mä Sante Ola ell!" Då gick prästen te körka o sa': "***Slô rätt på spira, Skalle!" Det var bara spiran kvar då att sätta dit. Men då blev jätten arg o sa': "Inte ä denne körka färdi o aldri blir ho!" Sen ramla han ner o slog ihjäl sig. De byggde sen, men det som byggdes om dagen revs ner om natten, så kyrkan blir aldrig färdig. Det var jättar som gick med två stora stenar o skulle slå ner kyrkan i Örebro. Stadsborna bad / en skomakare om hjälp, o han tog med sig ett helt knippe gamla skor o gick o mötte dem. De fråga då honom hur långt det var till Örebro. "Dä ä så långt så ja ha slete ut alle desse skora," sa' han. "Då ger vi hundan i det," sa' jättarna, la' ner stenarna o vände om. Stenarna blev liggande ett stycke utanför staden.
Troll
Vid Edet, ett torp här väster ut, var det något slags troll, det kom in små pojkar o dansa på golvet. Och om det var något särskilt, så väckte de folket där. Det var "påskkäringar" som bytte ko med en gumma, hon hade en svart ko som de så gärna ville ha. De lova henne en annan ko i utbyte o en bock på köpet. o pengar emellan ändå. "Ja, då får det gå," sa' hon. Och på mor- ron stod en grann ko i lagårn o en bock dessutom.
Troll
Jag hörde tal om "bytingar", trollen bytte barn med folket. De fick inte släcka elden i huset förrän barnen var döpta. Det var ett troll som stal en barnunge, o la' en annan i stället. De såg att den inte blev riktig, så de sopa "ommen" (bakugnen) med den t.o.m. Men då kom trollkvinnan med det rätta barnet o sa*: "Ja ha inte gjort så illa mä er som ni mä min."