Transkriberad uppteckning

Min far och farbror körde ved till kalkugnen i Dalmark. Samtidigt var Anders på Mon ute och jagade, men vargarna var framme och tog båda hundarna för honom. Anders träffade far och farbror ute, och han grät, när han berättade om det. Det här hände nyårsafton 1854, men på nyårsdagen var det vargskall med stort uppbåd av folk från de närmaste byarna norr om Medevi. I Forsa fanns det på den tiden sexton bönder och i Södra Kärra åtta. Jag kan gott säga, att hela södra delen av Hammar var med, bönder, drängar och torpare. Vid Kärra och Forsa var nät uppsatta, och det lyckades att stänga in en varg i dem. Den andra vargen var så gott som instängd, men han klarade sig undan och försvann åt Godegårdshållet. Hade drevfolket haft skjutvapen av det slag som används numera, så hade han aldrig kommit undan. Nåja, han fick inte länge glädja sig åt friheten, för några dagar senare vart han skjuten i Godegård. Efter vargskallet hölls ett stort kalas. På den tiden hölls alltid tacksägelse efter varje lyckad vargjakt. Den som ordnade kalaset brukade göra upp med någon av de bästa talarna, och ibland kunde det bli en riktig predikan. Del var just vad som skedde i Forsa. Både far och mor var med och hörde tacksägelsen över vargen.