Transkriberad uppteckning
Om de fick förfärligt ont i ryggen, så sa de, att de skulle slå till dem i ryggen med en "trebånnekåst", så skulle det onda gå bort.
Fler sägner från Närke
Se alla i Närke »
Nysunds, Närke
Skogsväsen
Jag var med far i skogen o kola, o rätt va dä va en kväll så ropa dä på far "Erker", en gång, två gånger, tredje gången åkte dörra av. Då var det ett litet hål vid foten på milan. En kolare i en koja fick besök av en skogsrå, o hon fråga vad han hette. Han sa' att han hette "Själver." Det låg en gammal bibel på hyllan, hon tog eldgaffeln o peka på den, hon ville ha bort den. Men då förstod han vem det var, så han tog en eldbrand o kasta i ändan på henne. Då / skrek hon: "Själver brände mäj!" "När du själv brände däj, har du ingen å skylle!" sa Busen i skogen. Min farfar skulle gå till kyrkan en söndag, han bodde i Sirbo här i Nysund. Då blev det ett starkt åskväder, o han kröp under en gran. Men då kom det två fina fruntimmer till 'en under grana, o de skalv så. Men han gick därifrån, o rätt vad det var, slog åskan ner i granen, o det blev bara lite rask kvar av de fina fruntimmerna. En dräng låg ute o kola o skulle just gå hem. Då kom det e, o han tyckte att det var hans fästmö, men hon var så kall om hän- derna. "Var i Jesu namn har du varit som är så kall om händerna!" sa' han. "Ja kun så när ha narra / en kristen," sa' hon. När jag tjänte i Tryggbo i Kvistbro var det en där som de kalla Bäs-Erker. Han tala om att skogråa alltid kom till en emot regn, o hon var så grann så det frasa om 'a. Hon kom mest fram till gården sen o tala om när det skulle bli regn. Skogråa ropa åt en som var i skogen o högg kolved: "Kom Hulten, så får du slumpakål!" "Har du mer än som behövs så göm te ***môrs (morron)," sa' han. "Hade ja veta dä, så hade ja inte sprängt mine sju söner mä slumpa- kål," sa' hon.
1936
Läs sägen →
Nysunds, Närke
Skogsväsen
Jag gick här borta i skogen en gång helt för roskull, & vid en lada stod ett fruntimmer. Hon var så blank & grann men jag såg att hon inte var riktig så jag sa: “Å Gu bevare mäj!” å då försvann hon alldeles som om hon sjunkit genom jorden. Hon var som ett frun- timmer framifrån, grönklädd var hon, & de blänkte & skimra av henne. Men bakifrån är de som ett baktråg. På Rultamoskogen, bortåt Gårdsjötorp & Falltorp här i socknen öster ut, kan de se dem, de är grönklädda . Den jag såg / hade som en grön huva över huvudet, så man kunde ej se håret på henne. En kolare på Ölsboda- godset här tog en sådan till sig en natt i kolkojan, men han blev tokig sedan. Det var en kolare uppe i skogarna här, & en sådan kom & stack in huvudet i kolkojan, han tog en brand & kasta på henne, då sa hon något åt en men det minns jag inte. Så kallade skogsrå eller något sådant byta barn ibland, & de barnen som folket fick, likna ingenting. Föräldrarna kunde då ibland gå till de kloka gubbar eller gummor, & de kunde ordna så att de rätta barnet kom igen. / Men föräldrarna fick inte vara med när de kloka gubbarna ordna med trollet, men det hände att de fick sitt rätta barn igen. När vi gick till skolan i Åtorp en morgon som barn & kom till Höglundamon, så sa ja till en kamrat: “Titt där!” Och han titta o blev så rädd. På Sundsmossen nedanför stod två gummor & hade något mellan sig & bar sig åt precis som när två människor skakar ett täcke. De såg ut som två gamla kvinnor & kraftiga var de. Det var tre stycken av oss barn som såg det men inte de andra. På samma ställe där var det en person som såg en / älg & en grann kvinna red på den, men det var ingen riktig kvinna. Det var marknad i Åtorp förr varje Kristi himmelfärdsdag, & då blev det bråk & slagsmål där på Höglundamon. Och på Sundemos- sen hade de brännvin nergrävt & sålde. Det kom Karlskogingar dit bara för att slåss. Så det berodde på detta otäcka leverne att de visa sig så mycket där. Här öster ut i skogarna är ett nu nedtaget torp, Käringviken. En som bodde där kola vid ett kärr, norre kärret. Och varenda morron & kväll hörde han att de drev boskap förbi, i vall på morron & hem på kvällen. Men han såg ingenting, bara hörde. / Han hörde skällor & röster av den som följde med “Vall så” sa han på morron, & på kvällen locka hon dem. Det var en här en gång som varit i lag med skogsråa & blivit tokig. Oppåt Skagerhults socken var en klok gumma och modern till honom bad denna att hon skulle ta honom till sig. Gumman titta på honom en stund, sen sa hon: “Låt en stanna här” På kvällen bädda hon, o så la hon sig i samma bädd som han. Om en stund börja det braka i väggarna, & de ropa utanför att hon “skulle släppa ut den hon hade där” men hon läste sina “böner“, & då gick det inte. Detta höll på i tre nätter, sen var han botad och kunde gå hem själv.
1936
Läs sägen →
Nysunds, Närke
Skogsväsen
Det var en skogvaktare som sköt e skogsrå, hon satt på en stubbe i skogen. Men när han skjutit henne, var det bara kvar som en klysa på stubben, o förut var det en så fin fru som satt där.
1936
Läs sägen →