Transkriberad uppteckning

I Loberget, som ligger på Ramsbergs bruks mark, finnes dolda skatter, som tillhöra en der boende jätte, hvilken nu sofver i berget sedan han förgäfves försökt att med de två stora stenarne på Knektberget nederslå Ramsbergs kyrka. I berget är en öppning och der innanför en gång, om man blott får reda på den, som är så hög, att en karl der kan gå rak, och så lång att den sträcker sig till Torrbråten och under sjön Glien. Ofta nog synes ljus uppstiga ur berget, och en midsommarsafton hände det sig att en man, som skulle gå öfver berget, der fick se så många blanka och glänsande kärl uthängda, att dessa voro vida flera och grannare än kärlen i Ramsberg. Han skyndade nu fram för att om möjligt få sig ett af dem, men fann då endast spånor. Som dessa dock kunde vara något annat än hvad de sågo ut för; grep han tag i den största han såg, och började så att springa af alla krafter. Men snart hörde han ett frustande bakom sig och såg ett hästhufvud skymta fram öfver venstra axeln. Nu släppte han spånan i häpenheten och fortsatte sin flygt till dess han märkte att hästen ej längre förföljde honom.