Transkriberad uppteckning

Det mesta som jag vet om vargarna har jag hört av min far, som var född 1812. Bl. a. berättade han om en bonde som var ute och körde ved från skogen. Han hade en hund i sällskap. På en åker satt en varg i snön. Hunden vart nyfiken och sprang dit för att se, vad det var för slags djur. Han började nosa på vargen, men det skulle han aldrig ha gjort. Vargen tog honom och försvann.