Transkriberad uppteckning

På Tallmors ägor i Östra Tollstad kan man ännu se rester av grund och väggar till en stuga av sten. Den stugan har sin historia, egendomligare än de flesta stugors. Jag har hört min morfar berätta om stugan och en underlig eremit, som för mycket mer än hundra år sedan byggde den och bodde där. Morfar var född 1817. När han var liten, fick han många styvrar, för att han följde med och visade folk till stugan på "Faluns fälla", där Falun bodde. Falun hade blivit osams med sina syskon. När han inte kunde komma överens med dem, bröt han ut sin arvedel ur Päpplinge. Där byggde han sig en stuga med berget som ena väggen. De övriga väggarna byggde han av sten som han samlade i skogen. Han bodde tillsammans med en ko och en märr, kon i ena hörnet, märren i det andra och Falun själv i det tredje. I fjärde hörnet kunde ingen bo, för där var dörren. Taket var av ris och torv. Eldstad hade han ingen i stugan, utan han fick nöja sig med värmen från sina rumskamrater kon och märren. Men för matlagningen hade han en eldstad utanför stugan. Falun körde i par med sina båda husdjur, och för att kunna göra det hade han lagat till en särskild sele åt märren. Till tröskloge hade han berget ovanför stugan. Det var något egendomligt med Falun. Han var humoristisk och glad, men ändå... När han dog, var det ingen som ville ställa in honom under tak, utan han fick stå på ett gärde. När han begrovs, var det ingen stor svit som följde honom, bara en i vartdera hörnet av kistan. Till 1880-talet stod väggarna kvar vid Faluns fälla, men så kom främmande skogsarbetare dit. De började riva och leta i väggarna för att se efter, om det fanns någon skatt gömd där, och så rev de ner alltihop. Nu är det inte mycket att se där. Men nog är det skada att nästan varje spår efter en så egendomlig människa är borta.