Transkriberad uppteckning
Det hände knappt en enda dag att det inte kom några luffare hit. När jag var pojke, kunde de ibland komma två och tre på en gång. De visste så väl, att vi hade luffarklubba, och att vi var skyldiga att ta emot dem. Det var naturligtvis ingen laglig skyldighet, utan det låg så till, att de fyra delägarna i byn hade kommit överens om att dela upp luffarna rättvist. Därför skaffade de sig en fyrkantig klubba, som de skar in sina initialer på. När en gård fick en ny ägare, skars också hans initialer in. Grannbyarna hade ingen luffarklubba, utom möjligen Tybble, men det är jag inte säker på. Närmaste by med luffarklubba var eljest Björnfall i Närke. Den som för tillfället hade klubban behövde inte ta emot någon luffare, om det inte kom fyra som ville övernatta. Om klubban fanns hos CPPS, dvs. Carl Petter Persson, så fick luffaren gå dit och hämta den. Han vred klubban medsols ett fjärdedels varv och fick då upp initialerna IAIS, Johan August Jansson. Till honom hade luffaren att vända sig, och han behövde aldrig gå dit förgäves. Johan August Jansson var min farfar. Om tre luffare kom samtidigt eller efter varandra, så hade den andre i ordningen att hämta klubban hos t.ex. IAIS. Vred han klubban, så hittade han initialerna CIL-G, som betydde Carl Johan Lindgren. Den tredje luffaren fortsatte med klubban till IPIS, Jacob Petter Jacobsson. Kom det en fjärde luffare, så var CPPS åter i tur att ta emot. När en luffare kom till Tjälltorp, fick han vanligen en halmsäck på köksgolvet och en hästfilt att dra över sig. Det där med hästfilten var egentligen ett slags skydd mot små "husdjur". Det var ju vanligt att luffarna hade sådana. Den som var fri från smådjur kunde vara säker på att ha full uppsättning, när han hade övernattat på några ställen. När en luffare hade övernattat i Tjälltorp, var värden kvick med att bära ut filten och lägga den på en häst. Jag hörde flera gånger påståendet, att lössen dör i filten, om man lägger den på en häst. Det äldsta årtalet som är inskuret på klubban är 1853, men jag är nästan säker på att klubban inte var byns äldsta i sitt slag. Klubbans ändamål framgår av den här nästan utnötta ristningen: De fatiger som komer til hyss om aftonen skal låna hus. Min far var inte glad åt klubban. Nog ville han ge luffarna mat och tak över huvudet, men eftersom klubban lockade luffare i alltför stora mängder till Tjälltorp, ville han bränna upp den. De andra tre Tjälltorpsbönderna trodde emellertid, att byn hade fått ett så gott rykte bland luffarna, att det inte skulle spela någon roll att bränna klubban. De ville ha den kvar, för att fördelningen skulle bli rättvis även i fortsättningen. Det var för resten inte bara obehag med luffarna. En del var trevliga karlar t.o.m. boklärda, som det hade gått utför med på något sätt.
