Transkriberad uppteckning

Min mor, som var född 1854, såg en gång två vargar ta ett stort gödsvin i byn. Det var i december. Svinen gick ute och bökade, men rätt som det var fick en gammal gumma se något egendomligt i svinflocken. Se, där ä ett par stora hundar som drar nå't emilla sej, ropade hon. De andra, som hade bättre syn, såg genast, att det var vargar som hade ett svin. De sprang med svinet emellan sig, tills de kom fram till en grind eller, rättare sagt, ett led. Där stannade vargarna och kastade svinet över ledet, som om det hade varit en boll. Folk gav sig iväg åt ledet till, beväpnade med yxor, och vargarna flydde. På andra sidan ledet hade de börjat kalasa på svinet, och de hade redan hunnit slita sönder det så grundligt, att inte en enda fläskbit kunde tas till vara. Där finns än idag en gärdsgård och ett led, och som ett minne av vargarnas fest heter ledet Svinapölsaledet. För stort annat än pölsa var det inte kvar efter svinet.