Transkriberad uppteckning

Det påstås att Rik-Olas skatt ligger på min gård och att Rik-Olas källare också ligger där, och det kanske är riktigt. Men helt utan konkurrens är jag inte, för det finns folk både i Lerbäck och Hammar som påstår, att Rik-Ola bodde i endera av de socknarna. Rik-Ola ägde förr hela Kristineberg, som förr i tiden hette Gristorp. Lerbäckarna påstår gärna, att han bodde på Hässleberg i Lerbäck, och Hammarborna håller styvt på att han bodde på Rödingstorp alldeles utanför Godegårds gräns. Men för oss i Godegård är en sak klar: han bodde på Gristorp. Han var mäkta rik, och sina rikedomar hämtade han ur en silvergruva nånstans i trakten. Men allt som rörde gruvan var så hemligt, att inte ens hans hustru fick veta något om den. Silverskatten förvarade han i en källare. Sägnen om skatten har inte gett folk någon ro. Det har väl gått åt tusentals dagsverken att leta efter den. De gamla berättade, att Rik-Olas hästar hade silverskor, och att ingenting annat än silver dög till skällor åt hans kor. Emellertid ville Rik-Olas hustru ovillkorligen se hans skatt. Hon tiggde och bad, och till slut gav Ola med sig. Han band för ögonen på henne, och så ledde han henne, ibland baklänges, för att hon inte skulle hålla reda på åt vilket väderstreck hon gick. Efteråt visste hon inte mer, än att hon hade gått över tre kavelbroar, och att hon hade varit långt inne i skogen. Hon fick i alla fall se skatten, men sedan fick hon ta sig hem på samma sätt med ögonen förbundna. Rik-Olas skatt vaktas av en ilsken drake. Det lönar sig inte att leta efter den utom på natten.