Transkriberad uppteckning

Men varst va de fäll, når han va ute å ok i lufta. Si, de va så, att han hadde en bror, en fattier stackäre, söm va köläre oppe i Stenmadera å bodde i e usjel stuvä, söm Sammel Håka ågde öm. En gång når kölarn geck där å gravde i potateslannet i stenbacken, kom Sammel Håka åkänes. Helt par hadde han, å dotra hans satt ijämter'n i vangen. »Hör du! Du plockar dän för mycke sten!» skrek han te bror sin. »Jaa», sa dotra, »va de inte de, ja sa dej, far, når du satte bocken te trägårdsmästäre», sa ho. Men sen to hästa lufta, å de bar iväg över björketöppa, så gnistera sto öm vangen. Men bror hans, han vart så förskrämder, så han vart tokier ätter de där, å vart allri te sej mer.