Transkriberad uppteckning

Sammel Håkas doter, ho va inte mycke bättre än far sin, fast ho blidde fint gifter. Når ho begravdes då va de så lett, så de va rent förskräcklit. Ho hadde bestämt, att de skulle vara en svarter å en bruner häst för likvangen. Men hur de nu kom te, så to di å spände för ett helt par svartä. Men de va lögn, att hästa kunne dra vangen. Di arbeta, så svetta rann öm dom, men di köm inte ur fläcken. Te slut så måste di spännä ifrå den ene svarte, å sätta en brun i hanses ställe, å då gick de. Men når di va på väg te körka, så vart de ett blåsevär, så de va alldeles. Hatta blåste å begravningsgästera. Å når prästen sto å höll liktalet i körka, så slo körkdörra öpp, å de köm en blåstiling å släckte alla ljusa, så de vart köl svart i körka. Så dotra, ho hadde allt förbunn mä Perkel, ho mä.