Transkriberad uppteckning

När ja va ung så va ja inspektor på en gård i Västergötlann; ja, de va två gårds för resten, som låg strax inte varandra. De va ett bolag, som ägde dom. Å de hände ofta, att de kom tatare dit å tiggde mat, så hushållsmamsella där ho ba, att ho skulle få skicka bu på mej, nästa gång di kom. »Jaa, för all del, säj bara till, så kommer ja», sa ja. Så skicka ho bu på mej en gång, å då hadde di kommet, di va la en tie, tölv lass. Å di ville stanna över natta. »Nej, ge er iväg bara», sa ja, »för här har ni inte å göra». — »Ja, får vi inte stanna, så ska vi mjölka kora för er», sa di. »Jaa, börja på då», sa ja, för kora va framme te mjölkning. Men tänk, mamsella ho va så dummer, så ho trodde, att di kunne mjölka dom bara mä å dra i e gärsgårdshank. »Hur kan mamsell vara så dum», sa ja. Å sen körde ja iväg mä tatara, så de va så de rök ätter dom.