Transkriberad uppteckning

De va finna, som strök ikring förr, å då kom di te mi mormor en gång å ville ha brännvin. Men ho sa, att ho inte hadde nåt. »Jo, du har», sa di. »Ja, om ja har nåt, så ä de gubben mins», sa ho, »å de får ja inte ta». Å då ville di ha pänga, men de fick di inte förståss. Då sa di: »Ja, får vi inte nåt, så ska de gå olycklit för er. I har e ko, som ä teress å kalva, å I önskar, att ho ska få en svartbrokier tjurkalv, å de 'skulle ho fått också, men nu blir de inget å». Å mormor ho ble så rädder, så ho to fram bå brännvin å pänga. Men tänk, att di skulle säja att di skulle få en brokier kalv, för de fick di mä. Å så kom de ett par systra dit, å den ena va gift å den andra va ogift. Å den ogifta ho hadde tatt på sej den giftas ringa. Ä di ville bli spådda, å den ogifta ho ba dom, att di skulle spå'na. Men den där finnkärnga ho slängde te hanna på'na å skrek te: »Ge den andra ringa du, som ska ha dom, för de här ä inget å skoja mä», sa ho.