Transkriberad uppteckning

De va en kung, som hadde tre döttra. Å döttra skulle önska fadern nåt riktit bra. Di två älsta di önska honom, att han skulle bli riktit riker. Men den yngsta ho önska'en bara salt å brö. Då vart kungen rasande å landsförviste'na. Å ho fick ge sej ut å tjäna. Å så kom ho te en kungsgård å to tjänst där. Men di såg la, att ho va utå bättre folk, å kungens son han vart kär i'na å to'na te sin hustra. Å så en da så kom den gamle kungen, hennes far, te kungsgården, å di skulle ställa te kalas för'n riktit. Men dotra ho kände igen'en förståss, å ho satte fram all möjli mat för'n, utom salt å brö. Då sa kungen: »De va konsti se I har här», sa han. »Ska I inte sätta fram nåt salt å brö mä?» Men då svarte ho: »Nää», sa ho. »Ja önska min far salt å brö en gång, men för de vart ja landsförvister», sa ho. Å då försto kungen, att han hadde hittat'na förståss.