Transkriberad uppteckning

När jag gick och läste, fick alla pojkarna i konfirmandklassen en gång följa med kantor Clarin upp på tredje kyrkvinden. Det som intresserade oss allra mest var en stor klubba, som kantorn kallade släktklubban. Vi frågade, om någon hade blivit ihjälslagen med den. — Jag har hört, svarade kantorn, att det skulle ha varit en gumma från Gibbehult, som var fattig och som inte hade någon som tog hand om henne. Klubban var till för sådana. Men det dröjde inte längre än till nästa riksdag förrän lagen upphävdes. En annan kung tillsattes, och det var han som ändrade lagen. Gumman i Gibbehult var den första och den sista som vart ihjälslagen med klubban. Jag hade sånär glömt att tala om, att när de slog ihjäl folk, så skulle det ske vid kyrkan. Jag frågade kantorn, om de gamla skulle vara bundna, men det visste han inte. Men han talade om, att de skulle sitta på en stol ute på kyrkogården. De fem närmaste släktingarna skulle hålla i skaftet.