Transkriberad uppteckning

En jätte och hans käring var ute och gick. När de hade kommit fram till trakten av Olivehult eller kanske Älgmyra, fick jätten se, att ett kyrkbygge pågick i Tjällmo. Han vart så himla arg, att han tog upp en sten och kastade den mot kyrkan för att krossa den. Men just som han kastade stenen, hade solen börjat gå upp, och därför fick jätten inte rätta kraften i kastet. Stenen kom aldrig fram utan föll ner fyra km söder om kyrkan. Jättens käring hånade sin gubbe och tyckte, att han var en stac¬kare att kasta. Hon tog själv en sten för att visa, att hon kunde bättre. Men den stenen föll ner alldeles bredvid den första. Det vart en träta, och till slut tog jätten upp en sten igen för att visa vem som kastade bäst. Då hade solen hunnit upp lite mer, och stenen föll ner 20 meter söder om de båda första. Stället där stenarna föll ner, är Vasabacken på Västermossa ägor. Där finns inte en enda sten utom tre jättestora flyttblock. På Vasabacken finns en källa som aldrig sinar. Den påstås ha sitt namn därav, att Gustav Vasa lär ha druckit vatten ur den.