Linköpings stad, Östergötland
Spökryttare och gastar
För mer än 200 år sedan bodde i Horn prosten Lekman, som ägnade sig mer åt att öka sina jordiska ägodelar än att sköta sitt kall som själasörjare. Han köpte gårdar runtomkring och påstås ha kommit i tvist med bönderna om ägosträngarna. Hans jordområden skulle ökas med rätt eller orätt.
Karl XII var död, och hans karoliner började komma åter från åratals fångenskap. Många slog sig ned på öde gårdar och torp, och inte så få blev kolare, för järnbruken behövde mycket kol. Vid den tiden hade prosten slutat sina dagar, och hans arvingar ämnade börja kolning i urskogarna på deras ägor mellan Horn och Kisa. Men ingen ville åta sig kolningen, för där brukade nattetid en spökryttare ses rida i full galopp på en vit häst, och de som en gång hade sett eller hört talas om honom vågade sannerligen inte bo ensamma i en kolarkoja mitt i skogen.
En karolin som många gånger hade sett döden i vitögat bodde som fattig torpare på en av prostens gårdar. Var han inte rädd för kulor och värjspetsar, så fruktade han spöken ännu mindre. Han åtog sig kolningen. Men länge hade han inte sysslat med sitt nya arbete, då han en natt fick se spökryttaren rida förbi milan. Knekten kände igen ryttaren, men han fortsatte arbetet, som om ingenting hade hänt. När han sedan träffade folk, talade han om, att spökryttaren var självaste prosten Lickman.
Prostens arvingar stämde kolaren till tinget, för att han hade spritt ryktet om den dödes ridturer. Inför Kinda häradsrätt svarade han lakoniskt: Sadlade han förr, så rider han nu. Domaren frågade om han kunde skaffa ojäviga vittnen som styrkte lians påstående. Kolaren svarade ja, och målet uppsköts.
När kolaren hade kommit hem, vände han sig till socknens båda präster, och de lovade att infinna sig vid milan en bestämd natt. Där träffades alla tre, och prästerna sade åt kolaren att, så snart han hörde trampet av Lickmans häst, befalla den döde att stanna. Som vanligt hördes snart trampet av hästhovar. Krigaren rusade ut och ropade ett dundrande "halt"! Prästerna skyndade fram till ryttaren, och sedan denne hade biktat sig, fick han deras förbön om förlåtelse. Efter den stunden visade han sig aldrig mera.
Lickman är identisk med Johannes Canuti Lithmang, född 1645. Han blev komminister i Horn 1676, senare kyrkoherde och prost. Han dog 1714. De båda prästerna som skulle ha varit kolarens vittnen är sannolikt prosten Daniel Petri Krämer och komminister Andras Jonae Norling.
