Transkriberad uppteckning

Kuvehults källa lär ha upptäckts på ett säreget sätt. En giktbruten gumma drömde en natt, att det fanns en källåder i närheten av hennes stuga, och att källan skulle ha förmågan att bota sjukdomar. Gumman sökte upp stället, som hon kände igen från drömmen. Där sipprade vattnet fram, men inte i större mängd än att en träsked var lämplig att samla det med. Emellertid drack gumman och tvättade sig med vattnet, och botad blev hon. Är det underligt att källans rykte spreds, när en gumma, sota knappt kunde krypa hade blivit frisk av vattnet? Källan kom i ropet, den grävdes större, och där samlades folk från alla kanter. Besökarna tvättade sig och drack, och var och en bar med sig vatten hem för framtida behov. Det påstods att vattnet kunde hålla sig friskt i tio år i ett väl tillslutet kärl. Källans storhetstid kom omkring 1915, då ägaren lät spränga på djupet, så att källan rymde fyra kbm. Han byggde ett skjul över den och lät cementera omkring den, för att regnvatten inte skulle kunna rinna ned.