Transkriberad uppteckning

Någon gång på 1850-talet sköts den sista vargen i trakten av Bona. Det var vargskall mellan Bona och Björnö. Den som sköt vargen var Örnstedt, en 18-åring, som redan då var skogvaktare vid Bona. När vargskallet började, låg vargen och sov på ett berg i Resjömarken. Det var spårsnö, och skallfolket vängde in vargen. Mellan Resjön och Bocksjön var nät uppsatta, men vargen aktade sig. I stället för att gå i nätet gick han ut på Bocksjön, och om inte Örnstedt hade varit så påpasslig, så hade vargen klarat sig. Vid nätet stod folk beväpnat med vargpikar, yxor och litet av varje, men närmast sjöarna stod skyttarna, för den händelse att vargen skulle undvika nätet. Örnstedt sköt, och vargen dog. Men skallfogden vart rasande och öste över Örnstedt en skopa ovett, för att han hade skjutit sönder skinnet. Rätta orsaken var troligen, att han tyckte, att det var försmädligt att Örnstedt, den yngste av skyttarna, skulle lyckas. Efteråt hände något som visar den allmänna förbittringen mot vargarna. När folket hade flått vargen, skulle han naturligtvis ha grävts ner, men det var för lindrigt, tyckte alla. I stället gjorde de upp eld och brände vargen.