Transkriberad uppteckning

Ja va neråt Regna en gång, åt körkebyn. A. då fick ja hästa skämda. Tänk, så fort di kom ur selen, så ville di bara kasta ikull sej. Å när ja åkte hem, så va de knappt ja kunne få dom te gå för vangen. Di gick precis steg för steg, kan ja säja. När ja kom hem hit, så va la klocka fyra, å ho va ett, när ja åkte från Regna, å de ä en mil bara. Så fort ja hadde tatt sela å hästa, så kasta di sej på backen. Men far han frågte, va de va för andra ve Regna. »Ja, de va många», sa ja. »De va en ifrå Mark också.» — »Ja, då vet ja va som har tatt ve hästa», sa han. Si, de va en bonne i Västra Mark, han hette Ol Nilsa, den där, å han va svårer te skämma bästa för folk.