KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Risinge, Östergötland 1912

Spöken och syner, gastar och gengångare

Transkriberad uppteckning

Sven i Valstorp han bruka tala om, att han kom ut för Berstorpa Peskell en gång. Men de fick ingen mänska veta, hur de va då. Men en gång va de en annan bonne mä, å di skulle fara mä järn te Norrköping, men han va inte go te få Sven mä över Berstorpa äng. Han vråla som ett kritter.

Socken Risinge
Landskap Östergötland
Härad Finspånga Läns hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Fler sägner från Östergötland

Se alla i Östergötland »
Risinge, Östergötland

Mylingar

På en gårl i Risinge hade di en häst, säm alri fick vare tefress i stallet âm nättra, för âm mârna stog han å skalv i spilta, å han va så svetter, så dä rann å'n. Dä va tydlitt, att dä ha vatt någe trâlltyg framme, å bonnen la sej på lur e natt för te si, va dä va, sâm störde hästen. Å kan ni begripe, âm e stunn kom dä fram en liten myling, å han tog e piske å börje slâ hästen alldeles vådlitt. Sän sprang han fram te huvut på hästen å skrek: "Ha bäsen* gått bort i kallen* än!" Si saken va den, att hästen hade e blâss på ene benet, å mylingen tyckte lä, att den borde vatt i skallen i stället, å så skulle han piske dit'na. Ja hästestackern hâppe i spilta, så han kunne förstöre sej, när han vart slajen sisdär otäckt. Men då torse bonnen inte gå fram, för han va rädder, att mylingen skulle göre honom någe ille mä. Mylingeaset fick hålle på å slâ hästen den natta mä, men när de vart dager, försvann han, å då strödde bonnen stål på gâlvet i stallet. Säna fick hästen vare still, för si stål dä kommer ingen myling över å inget annat trâlltyg heller. Dä va för dä, sâm stâl skulle vare bra te allting fârr i tin.*Mylingen kunde inte tala rent.

1922 Läs sägen →
Risinge, Östergötland

Begravningsbruk

Många påstå sig före ett dödsfall ha hört, hur "någe osynlitt" ha kommit in i rummet och gått fram till sängen, där en svårt sjuk låg. Det var döden, och den sjuke var snart ej mer. Lina Persson i Hässmedstorp, Risinge socken, (70 år) säger, att i hennes ungdom såg dom en gång "e likförsel" på sjön Flaten i Risinge socken. Många sade, att de tydligt sett, "hur kara satt å rodde i bare skjortärmera i öka". Men snart därefter vart det en död i den närbelägna gården.

1922 Läs sägen →
Risinge, Östergötland

Häxeri och kloka

Daniel Jonssa han åkte te körka ätter en häst som va döer. De va e kärng, ho hette visst Kattrina, ho trall ihjäl hästen för'n. Men han sa, att han skulle åka ätter'n ändå, å de gjorde han mä. Å de gick bra, änna tess han kom hem å hadde selat å'n.

1912 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //