KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Norra Vi, Östergötland

Hästar och trollkunniga kuskar

Transkriberad uppteckning

Gubben Fejer i Svanshals mötte en bonde och bad att få åka en bit. Det gick inte. — Då får du stå här så länge jag vill, sa Fejer. Hur länge skjutsen fick stå, det vet jag inte, men jag gissar, att Fejer fick åka till sist.

Socken Norra Vi
Landskap Östergötland
Härad Ydre hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Hästar och trollkunniga kuskar

Fler sägner från Östergötland

Se alla i Östergötland »
Norra Vi, Östergötland

Nybyggarliv i Dags mosse

Emanuel Gren hette den förste nybyggaren i mossen. Han var skogsarbetare och tjärbrännare. På vintern högg han ved på Omberg, men på somrarna hjälpte han till med mossodling. Han begärde aldrig annat i ersättning än att få ta vara på stubbarna, som påträffades på ungefär en meters djup. Ja, det var riktigt konstigt med de där stubbarna. På en meters djup hittar en överallt riktiga jättar till tallstubbar, ända till en meter i genomskärning. Hur ska en förklara det? Såvitt jag förstår, måste det för hundratals eller tusentals år sen ha varit en lång torrperiod. Tåkern måste ha stått lägre än den gör nu efter sänkningen. Nå, den där Gren bröt upp stubbar och brände tjära. Stubbarna var friska och feta i vitmossen, men i svartmossen var de nog odugliga att bränna tjära av. Emellertid, innan någon annan hade slagit sig ner på mossen, hade Gren byggt sig en stuga och en lagård för ett par kor. Han odlade potatis och råg, och rågen trask han i min barndom med slaga. Jag minns honom, sedan jag var tre år. Han var gammal då, och gammal var hans stuga. Teldet, golvet, var nertrampat under jorden. Han hade spikat brädlappar på reglar, men någon trossbotten hade han inte, utan bara lagt teidet direkt på marken.

1949 Läs sägen →
Norra Vi, Östergötland

Nybyggarliv i Dags mosse

En annan nybyggare var gubben Gran, som odlade upp Grantorp, och så var det min morfar Johannes Svensson, som odlade upp en bit åt sig. I min barndom var det ingen konst för nybyggarna att få en smula sovel. I kärren var det fullt av änder, och i Tåkern fanns det fisk utan ände. När jag var pys, kunde vi gå på stränderna och slå gäddor med spö. Mor var förtvivlad, för att jag kom hem med för mycket fisk. Jag kunde ha plockat precis så mycket som helst. En dag gick jag ut på isen med min morbror Oskar Rydberg, som för resten är uppväxebarn med mig. Här och där var det små vakar i isen, och där stod gäddorna och gapade efter luft som hungriga grisar. I lektiden brukade de ligga tätt packade ända upp mot land, och när en gick på stranden, hoppade de omkring benen, så att en kunde ta dem med händerna. I dikena från mossen till Tåkern var det alltid fullt av fisk i vårfloden. Första tiden som mossodlare hade jag häst för körning av strupel och vass från Tåkern. Nu behöver jag ingenting, för jag har släppt ifrån mig jorden åt tre söner, som är lägenhetsägare i mossen liksom deras far, farfar och morfars far.

1949 Läs sägen →
Norra Vi, Östergötland

Nybyggarliv i Dags mosse

Att bygga i mossen var ingen lätt sak 1880. Det fanns ingen väg, men sten och annat som behövdes kunde far köra ut någon kilometer. Längre ut stod glavatten här, stora, öppna kärr. Sista kilometern måste far bära sten, tegel och bräder till sin stuga. Något palats vart det inte, ett rum med kök och på västra gaveln ett rum för kon. Taket gjorde far av trinningar, som han täckte med långhalm, och ovanpå alltihop täckte han över med torv. I den stugan bodde far och mor i många år, och där föddes jag och två syskon. När jag var fjorton år, byggde far en ny stuga. Då var mossen bättre dikad och hade satt sig så mycket, att far slapp bära sten och virke.

1949 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR