Transkriberad uppteckning

Här i Norra Vi hade vi i min ungdom på 1860-talet en torpare och kobotare som hette Anders Fredrik i Mon. Sockenborna gick allmänt till honom. Det var väl att så'na gubbar fanns, för de kunde göra mycket gott ibland. Ingen doktor fanns, inga sjuksköterskor, inga sjukhus! Vart skulle de sjuka ta vägen? Till kloka gubbar och gummor, förstås. De kanske inte alltid hade så stora kunskaper, men det kan hjälpa en sjuk rätt långt, om han bara har någon att lita på. T.o.m. en kobotare kan vara sjuka människor till nytta. Anders Fredrik kunde stämma blod, och det var långtifrån alla kvacksalvare som kunde det. Hur han bar sig åt vet jag inte. Han läste väl någon ramsa kan jag tro, men blodflödet stannade, och det är säkert.