Transkriberad uppteckning

Jag minns också en gumma från Svinhult. En gång, när våra svin var sjuka, fick min son hämta henne. Det var en och en halv mils skjuts hem till oss. När gumman kom fram, gav hon grisen några droppar ur en flaska och läste något som skulle gälla för latin eller något annat fint. Så gömde hon grisen under kjolen och låste en ny ramsa. Hon var så pass, att när hon fick tag i en gris, kunde hon göra med honom, vad hon ville. Hon kunde också läsa bort orm. Det såg och hörde min man en gång.