Transkriberad uppteckning

Allt folket flydde i början till skogs att rädda lif och egendom, utom en gammal qvinna, troligen vid Botikar, som var så gammal att hon ej brydde sig om att und-fly döden, i fall fienden ville henne illa till lifvet. Ryssarne kommo så in i stugan och plundrade och ville tvinga gumman att säga hvart de andra menniskorna tagit vägen; men oaktadt allt hot sade hon ingenting — om de ock ville döda henne sade hon sig vara gammal nog och dertill beredd. Ryssarne förde henne då ut i det närbelägna Prest-»änget»1 strax vid kyrkan, deruti de satte henne på en eke-»stumble» och rände ett spjut igenom henne. — Men efter denna dag växte alldrig mer något gräs på det stället. — Slut. J. Levin, Källunge.