För var gång som man slutat mä en trösk, av råg, vete å bovete, skulle det vara kroppkakor.
I vån måse (mosse) va gräse nertrampat inuti. Vi kalla dä för hästvältra. Gick de över en sån fick de utslag på bena. Det var utslag som revormar ibland, å dä sa de var för att man gått över en sån där.
När jag var liten var morfar ute å gav alla kräka bröd på julafton, ve fägårdsdags på kvällen. Det var i Högby sn. Min farmor hade den seden att maten inte fick tas av bordet på julafton, det skulle stå över natten som de gick ifrån det. Det skulle vara ordning så tidigt på julafton, å barnen skulle vara i ordning tidigt, de badade på julaftons morron. Barnen hade julhögar, det var fint å grovt bröd och ost, en ost var. Så många barn det var, så många högar blev det. Hemstöpta ljus stod på bordet, trearmaljus. Slocknade något ljus på julkvällen, så dog någon under året. Så länge gamle farmor levde skulle ljus brinna hela julnatten. Det skulle vara för det var ljusets högtid. Så har det varit här på gården också förr att ljus skulle brinna under julnatten. Enris och vit sand ströddes på golven till jul eller granris om det fanns sådant. Det var inga mattor då.
Ja feck fullt mä nättleblåser (nässel-) över armarna å bröstet en gång. Då va dä e gammel gumme som kallades Grankvista, som sa, att ja "råkt emot nånting ont", å så slog hon mä flinta mot annan sten över mäj. Dä ä över 60 år sen nu.