Transkriberad uppteckning

Berättarens farfar hette Johan Berg och var bosatt vid gamla varvet i Majorna. Gubben kallades "spelsturven" emedan han brukade spela fiol nästan jämt och kunde spela vilken melodi han ville. "Spelsturven" kunde även spela "Näckens polska" vilken han lärt av Näcken. När han spelade denna var allting som fanns i närheten tvunget till att dansa. Då dansade både vagnar och kärror, människor och djur. "Spelsturven" "va i syne" och kunde se kommande händelser. Då han en gång besökte en likkistmakare, kunde han se vilka som skulle ha de färdiga likkistorna, dessa satt gränsle, var och en på sin kista. De som "va i syne" fick icke tala om vad de hade sett, förrän de hade sovit, för annars blev de sjuka.