Transkriberad uppteckning
Intervju med Hanna Johansson (f. 1895) och Axel (Fall-Axel) Johansson (f. 1870) i Möklinta. Intervjun är gjord 1956 av Folke Hedblom och Torsten Ordéus.
Fler sägner från Västmanland
Se alla i Västmanland »
Möklinta, Västmanland
Bergtagna.
Det var var en flicka gick vall i en by som hette Visbek i Möklinta socken på 40-talet. På kvällen kom hon ej hem med korna. Så bådade de ut folk som gick skallgång efter henne. På söndagen nar prästan stigit upp på predigstolen kom en piga in i kyrkan och gick upp till prästen i sin vardags- skostym hon hade varit med i skogen och gått skall efter flickan. Det kom för folket i skogen att beja prästen / lysa efter flickan, och bedja Gud för henne. Så talade prästa om att en liten flicka kommit bort i skogen efter gått vilse, han bad till o Gud att hon skulle komma tillrätta. Hon var klädd i hemmavävd blångarn- kjol och tröja med en liten blångarns matsäck på ryggen Min farmors mamma var då i kyrkan i den gård där flickan gått vall var bara en gammal gubbe hemma dom andra var ute och gick skall efter / flickan. Så skulle gubben ut kast ur sitt vatten då stod flickan när stuguknuten förskrämd, gubben ledde in henne hon talade om att en fin fru kom till henne till en kolbotten. bad Flickan fölgde med frun så kom hom hon in i en stuga utan tak då sade frun till flicka du får äta ur din matsack till sön- dagen sedan får du mat af mig det var hyllor i stugan det låg fult med tugger på dem det sade / dender frun var den mat som meniskor ej tackat gud för å som han sade sig hafva mackt öfver. på sön= dagen släpte hon flickan ut att komma hem hon hade ej makt öfver henne när prästen bad gud och lyste efter henne flickan tyckte sig ej se annat än skogsskottarna under sina fötter tils hon for ner vid stuguknuten hemma hon sade att hon blef påbjuden att ta hem någonting då skulle hon blifva sjuk Det blef hon också å dog / farmor säger. om en skata komer upp på förstubron så kommer fremande å om nyckål faller i handen ner man skall låsa upp dören då kommer också främande. man skall aldrig lägga en nyckel på ett bord då låser man en en olycka i huset samma adress som i förgende bref Sven Andersson. W. Bennbäck Näs bruk Möklinta.
1925
Läs sägen →
Möklinta, Västmanland
I Det jag nu skriver
I Det jag nu skriver har min farmor berätt- at. Det var en gång en kung som hade en prinsessa. Han sade den som ej var svarslös på hennes tal skulle få henne till äkta. Då var en fattig gosse som gick och tänkte gå till prinsessan så kom det en tomte fram och sade tag upp allt vad du hittar så hittade han en skata sen hittade han ett horn sen en hånk sen en kil / sen en skosula. Allt vad han nu upphittade stoppade han i sin räns- el. När han kom fram gick han upp till prinsessan hon hade en stor brasa på samt satt och kardade ull. God dag sade gossen till prinsessan här är varmt så jag kan få steka min skata, fettet rinner bort sade prinsessan, jag har horn att sätta under sade gossen hornet spricker sade prinsessan jag har hånk att sätta på svarade gossen. Hånken är for stor sade prinsessan / jag har kil att sätta i sade gossen. Så lyffte prinsessan upp sin högra fot och sade har dun maken till sula sade prinsessan, här är make till sula sade gossen och kastade fram skosulan. Så fick den fattige gossen prinsessan till maka. 2 Det var en gång en kung för län- gesedan som sade att de gamla ej skulle leva ty brödet ej räckte till. Han hade en un- dersåtesman som han hade en dotter, hon sade att / de skulle odla upp jord så skulle brödet räcka till. Det omtalade fadern för konugen då tyckte konungen att flickan skulle straffas för ett sådant högmodikt tal. Men om hon kan komma till mig. Intet åkande, intet gående intet ridande, intet klätt intet åklätt. Så satte flickan för en bock samt satte sig i med ett ben i Släden och ett ben förde hon på vägen, så lindade hon på sig ett fisknät. Sådan kom hon fram till konengen / Då ville konungen ha henne till gemål för hennes slughet. 3. Det var en gång en tomte som sade till dottern i huset att hon skulle flytta vatttunnan på en annan plats ty vi tomtar har vårt tillhåll under tunnan ock det dryper vatten på oss. Om du ufyller min önskan skall aldrig maten brännas vid för dig och allt skall gå dig väl om hon få se dessa små tomtar / så skulle hon ej få skratta eller nämna att hon såg dem då skulle hennes lycka svinna. Så kom den tid då hon skulle stå brud, som hon då hon satt i sin brudräkt så fick hon se ett litet tomte- par stå brudfolk. Så börgade alla dessa små tomtar att dansa, så slog en liten tomte ikull sig. Då kunde ej flickan låta bli utan skrattade till. Då försvann alla tomtarna / sedan fick hon alldrig se dem mer också flydde flickans lycka bort. Slut. Adress. Sven Andersson Wester Bennbäck Näs bruk. Född i västmanlands län. 5 feburari år 1913 Upptecknare: Skolgossen Sven Andersson (född 5/2 1913) efter Farmodern. Uppteckningsort: Väster Bennbäck, Möklinta socken, Västmanland (Möklinta ligger 5 mil rakt norr om Västerås stad på gränsen till Dalarna)
1925
Läs sägen →