Transkriberad uppteckning

Det var var en flicka gick vall i en by som hette Visbek i Möklinta socken på 40-talet. På kvällen kom hon ej hem med korna. Så bådade de ut folk som gick skallgång efter henne. På söndagen nar prästan stigit upp på predigstolen kom en piga in i kyrkan och gick upp till prästen i sin vardags- skostym hon hade varit med i skogen och gått skall efter flickan. Det kom för folket i skogen att beja prästen / lysa efter flickan, och bedja Gud för henne. Så talade prästa om att en liten flicka kommit bort i skogen efter gått vilse, han bad till o Gud att hon skulle komma tillrätta. Hon var klädd i hemmavävd blångarn- kjol och tröja med en liten blångarns matsäck på ryggen Min farmors mamma var då i kyrkan i den gård där flickan gått vall var bara en gammal gubbe hemma dom andra var ute och gick skall efter / flickan. Så skulle gubben ut kast ur sitt vatten då stod flickan när stuguknuten förskrämd, gubben ledde in henne hon talade om att en fin fru kom till henne till en kolbotten. bad Flickan fölgde med frun så kom hom hon in i en stuga utan tak då sade frun till flicka du får äta ur din matsack till sön- dagen sedan får du mat af mig det var hyllor i stugan det låg fult med tugger på dem det sade / dender frun var den mat som meniskor ej tackat gud för å som han sade sig hafva mackt öfver. på sön= dagen släpte hon flickan ut att komma hem hon hade ej makt öfver henne när prästen bad gud och lyste efter henne flickan tyckte sig ej se annat än skogsskottarna under sina fötter tils hon for ner vid stuguknuten hemma hon sade att hon blef påbjuden att ta hem någonting då skulle hon blifva sjuk Det blef hon också å dog / farmor säger. om en skata komer upp på förstubron så kommer fremande å om nyckål faller i handen ner man skall låsa upp dören då kommer också främande. man skall aldrig lägga en nyckel på ett bord då låser man en en olycka i huset samma adress som i förgende bref Sven Andersson. W. Bennbäck Näs bruk Möklinta.