Transkriberad uppteckning

Hintertyg kallades en del av oxarnas seldon. Kommandoord till oxarna var "till" och "från". Från = höger, till = vänster. Man lade tömmarna om öronen på oxen. Om ytterörat när oxarna gick i par. Det skulle dra så de kände det och lydde. Man kunde ha 4-5 par oxar samtidigt att dra. Men de kunde skena. Gamla oxar skenade aldrig. På vissa gårdar hade de fler hästar än oxar. På Svarte gård bara hästar. Ute på slättbygden var det vanligare med oxar. LL flyttade från mjölnaren i Malfors till en bonde i Bränninge. Sedan till Hanskestad i Linghem. Både oxar och hästar fanns där. Körde mjölk med häst till mejeri i Linghem. LL gifte sig med GL och fick kreatursjobb i 3 år i Vinnerstad. Sedan jobb på några fler platser, bl.a. i Hovmanshult i 26 år. Köpte sedan stugan i V Ny där de bott i 18 år nu. På en stor gård var det mycket arbete för en kvinna. GL drev långa vägar i skogen för att leta efter korna. Hon började jobba halv fem på morgonen i ladugården. Det blev bättre när mjölkmaskinera kom. Förut måste hon handmjölka 24 kor. Nu efteråt känner hon det i händerna hur hon fick slita. På vintern finns alla slags fåglar där GL bor. De äter 2 kg havregryn i veckan. På sommaren finns där bofinkar, sädesärlor, starar, pilfinkar. GL fick förr hjälpa till ute med att ta upp säd och binda neker för hand. Det var mycket folk, så det var roligare att vara med ute på fälten. Nu är det bara maskiner som går på gärdena. När gärdet var stort då de tog upp säd fick var och en vissa meter. Då gällde det att kvicka på. De hade självavläggare då. Blodet rann om händerna. GL fick även näsblod och det var varmt. Vid tröskning fick GL stå och lösa upp neker och lämna fram dem. Hon tror knappast det var sant att hon fick slita så mycket då när hon var ung. Hon tycker nu det var roligt att bli gammal. Att få tag på och bo i en gammal stuga.