Om sin morfar som gjorde träpumpar. De dåliga tiderna idag och återigen om träpumpar och trärännor. Intressant!
En kväll när jag tittade ut, såg jag ett lyse från skogen. Dä ä skogstrolla som skurer sitt silver, sa far. Men senare såg jag, att det var ruttet trä som lyste.
Jag är född i Ulrika, och där stannade jag, tills jag var konfirmerad. Sedan vände jag skogen ryggen så snart som möjligt. Varför? Jo, för skräcken för skogen: Min far var skogstorpare, och jämnt och ständigt talade han om otäcka saker, sådant som ingen människa tror på numera. Det gjorde för resten alla andra också. Aldrig fick en vara ''i fred för historier om troll, skogsrå, sjörå och bergrå, och ingen vet vad slags trolltyg det var, allt. I min barndom var jag så uppskrämd av allt sånt där, att jag inte ens vågade gå ut, när det var mörkt. När jag själv började förstå, att de där sägnerna inte var sanna, sa jag, att det aldrig kunde komma i fråga att jag skulle skrämma någon med lögner.
Far var ute i skogen en gång. När han skulle gå hem, kom han tre gånger i sträck till samma ställe, och tre gånger var han nära att kliva i Storgöla. Men tredje gången tog han av sig en vante och vrängde den. När han kom hem, sa han: Tack ska du ha, du mä horna. Då skrattade det till i bergen som svar påstod far. Inte tror jag, att han ljög, men jag tror, att skratten kom från skator. De skrattar om natten, när de ser eller hör något som de inte begriper.