Sjön Toften

Sedan långliga tider har sjön Toften varit känd som ett tillhåll för mycket "skrymt" och rådande. Dess läge, infattad af mörka skogar och tvärbranta klippstränder, i förening med dess storlek (4000 tld) gör den också särledes egnad att injaga vördnad hos dem, som under qvällens skymning eller nattens mörker nödgas dväljas på dess underbara vatten. På norra stranden utspringer den s. k. Årnäs udde, på hvars spets ligger ett klippblock, stort som ett hus, och ej heller till formen olikt ett sådant, hvilket fått namn af "Rålands kyrka". Under denna sten ligger en kista fylld med silfver som bewakas af en stor drake, och ehuru här är godt fiskewatten vågar fiskaren sig sällan dit, ty rådanden spelar honom då vanligen ett eller annat puts. För några år sedan hade Brukaren Petter Pehrsson i Fagersand och Tegelslagaren Söderberg tidigt en morgon begifvit sig ut för att vitja sina i närheten af udden utlagda fiskedon. Under det de härmed voro sysselsatte syntes hastigt skepnaden af en stor häst komma från Rålands kyrka och störta sig i sjön med ett så förfärligt buller, att de båda fiskrarne ansågo rådligast att skyndsamt begifva sig derifrån och lemna både fiskeredskap och fångst i sticket. Såväl här i norra delen af sjön, som vid Lassåns utlopp nedanför Ågrena i södra ändan, villar "sjötomten" den närgångne fiskaren med sina "ljustereldar" som hoppa på vattnet, som små ljuslågor, och från den skogbeväxta "Tjutudden" höres gastens skrik i de mörka höstqvällarne. — Wärst beryktad är Boön i södra delen af sjön, från urminnes tid känd som ett tillhåll och samlingsplats för trollpackorna under deras blåkullafärder i påskveckan. Midt på den kala holmen reser sig en gammal halftorr tall, hvars stam ett par alnar från roten är nästan utan bark. Kring detta träd hålla hexorna om påskmorgonen sina vilda dansar, och der-före är barken afnött. Under dymmelveckan är allmogen angelägen om att noga gömma undan all ugnsredskap, så att trollkäringarne icke må åtkomma den, hvarjemte ett kors med tjära strykes öfver dörrarne till ladugårdar och stall samt stål lägges i gödselstacken för att hindra boskapens skadande af trollpackorna. I slutet af förra århundradet var en skogvaktare under Hasselfors bruk ute på fogeljagt på de öster om Toften belägna Stabo ängar, då han fick höra ett besynnerligt hvinande öfver sitt hufvud. Som han kunde förstå att det var en påskkäring, som färdades fram lade han genast bössan till ögat och pang nedstörtade trollpackan vid hans fötter. Hon befanns då vara en illa känd gumma från vestra delen af socknen, som för sin långresa begagnat sig af "vattenhoen" från prestgården. Gumman blef efter det vådliga fallet låghalt för lifstiden, men kunde dock göra så mycket att skogvaktaren icke mera hade någon lycka i hvad han företog sig.