Transkriberad uppteckning

Jag har aldrig varit vidskeplig av mig, men vad skall man tro, när folk som är fullkomligt ärliga berättar konstiga saker, som de har varit med om. Morfar min såg Näcken och det har min egen mor berättat. Det var så att på den tiden hade bönderna trampkvarnar nere vid Björkefors och de där var inte så stora, utan det tog tid att mala där så ofta låg de där över natten. Då hade de en långbänk som de låg på och en varme hade de tänt där. En natt i januari hade morfar mal- ning på natten och det var flera inne där, men de hade gått och lagt sig tills det blev deras tur. Som morfar då hålls där så fick han se en karl inne på golvet, fastän han visste att han hade krokat på in- sidan, men han tyckte han kände igen att det var en patron Söder- berg på Lövåsen, och han tänkte att han hade väl kommit in på något vis ändå, så han började tala vid honom och frågade: ”Kanske patron skall resa till Fastingen?” det var en marknad som de hade i Kristinehamn, och då var Bergskollegium där och bestämde järnpriserna. / ”Nej,” sa’ den han talade vid, ”jag är på väg därifrån nu.” Det tyckte mor- far var underligt men han tänkte att den andre ville skoja, så han sade ingenting. Men så sköt han upp mössan litet, och då fick mor- far se att han hade ett par ögon uppe i huvudet också. ”Jaså,” sa’ han då, ”ur- säkta mej att jag känner felt.” I detsamma fick han se en karl till ute på kvarngolvet och en stor grann häst som var spänd baklänges för en kappsläde, så att han hade huvudet emot skärmen. Så satte de sig i bägge två och det bar i väg med full fart rätt igenom väggen men det var alldeles som om väggen inte hade funnits. Sedan gick morfar och såg efter på dörren, men den var väl krokad på insidan, som han hade gjort det. Men då blev han allt rädd, så han ville inte gå ut och titta, och inte ville han hålla på och mala heller utan han gick och lade sig bredvid de andra. Han berättade det där när han kom hem, och han försäkrade att han inte hade drömt. Men det märkvärdigaste var, att på dag och datum ett år därefter, så var han där och malde igen, och när han sedan skulle fara hem, så for han rätt i älven och dränkte både sej och hästen. Det var ju alldeles som ett förebud, det som hände på dagen ett år förut. Detta hände nog någon gång emellan 1812 och 1825, för det var in- nan mor min blev gift. Men jag vet inte vilket år morfar dog.