Transkriberad uppteckning

Di skulle mjölka en märr och ge barn för kikhos- ta. Det gav vi och vår Annie. Likaså ska de vara så nyttigt att tvätta sig i märremjölk för finnar. Om mjölken kokte över skulle spenarna bli såriga men om di salta bra skulle det inget göra. När di gamle skulle bära bort mjölken och di skul- le bära den över en bäck skulle di ha salt i mjöl- ken, om inte mer än ett enda saltkorn. Det första smöret efter en ko, när kon hade kalvat skulle aldrig bäras bort. Det skulle man äta själv. Nöthår spanns alltid förr till täcken. Svin- hår uppblandades med nöthår och användes till hästtäcken. Det skulle vara särskilt bra, för hästarna skulle bli hårslätta. Om en gav en fölunge det första ägget som en höna varp, skulle det aldrig bli några / odygder i den fölungen. Om di lyfte på luggen på en häst och spotta skulle di bli bevarade för allsköns fara. Mötte en en viter häst då en körde till stan, skulle det vara otur, men oxar var det bästa mö- te en kunde ha. Om en mötte en karl med brud och en mörk häst skulle det gå bra. När inte kräka ville följas åt, tog di några hår ur svansen på en ko som var snäll att gå i markerna och band om hornen på en annan. Fåren klipptes alltid i oktober och april. Vi satte oss alltid på golvet och band ihop tre ben och lät det fjärde vara löst och tog den i knät. - Lammen klipptes alltid om mid- sommar. Då skulle man alltid klippa lite ull i pannan och sticka i munnen, så skulle det va- / ra tur.- Di lämnade bara kvar en liten tofs på svansspetsen, när di klippte får. När tuppen blir så och så gammal (jag minns inte, det var visst 10 eller 20 år) värpte han ett ägg i en brunn och det blir en drake, sa di förr. Om bina gav sig för högt i luften skulle man kasta vatten eller sand på dem. Hem- ma i ### kunde det hända att vi tog stege- panna och bösta på den. - Om visen var klen och föll i marka så de som var sluga, så di var goa leta rätt på honom i backen, släpp- te in den i kupa, så gick di andra in med ens. Den första svärmen kallades blomstersvär- men och den andra ydingen. Blomstersvä- men kunde svärma om igen, men den hade inget namn. Tur med bin och tur med får går inte å göra nåt åt. Vi sålde alltid honungen till prästerna. Sen nytta vi den till merafta och till mat. / Bernhard Bengtssons far hade sån otur med kreatu- ren. Han borra hål i tröskeln i lagårn, och la in en levande orm, och sen skulle han få tur. När en ko blev faseligt svett sa di att mara ridit hen- ne. Då hängde vi en skära eller lie eller nåt sorts egg- järn över. På Bedadan skulle djuren utsläppas första gång- en på bete. Bedadan skulle gårlko och gårlso föda sig själv. Förr gick svinen i skogen. Di hade burar där och så fick di gå till dem en gång om dan med skålor. - I mitt hem fick vi lösa dem (kreaturen) många gånger den 1 april för fordret räckte in- te till. - Korsmässevecka gick alltid in 3 maj. Ha- de di inte å fordra me den veckan då kvitta det vad di haft å fordra med hela vintern. När inte kräka ville följas åt tog de några hår ur svansen på en ko som var snäll att gå i mar- kerna och band om hornen på en annan. Di hängde en bjällra på den gamlaste kon som kän- de bäst till markerna. / Di borra hål i en bräda och band om hornen och ögo- nen, (om en ko ville hoppa över) för att hon inte skulle hop- pa över. Eller tog di ett tåg om hornen och ena frambenet. - Det har hänt att di fick binda skramlor från hästar på en ko, om di ingen bjäll- ra hade. Vi hade hulingar (vallpojkar) alltid och han hade lur. Vi gick till en med middag och då tuta han i luren för att säga var han var. Varje hem- men hade sin huling. Hulinga kom 1 april och stanna till oktober. Vi fick ha en till fåren och en till kreaturen. Vi fick ta det vi fick. Vi hade inga utan att di hade läst, så där en 15-16 års pojkar. Di var dåligt klädda för det var alltid fattiga barn. När di gick ut på morron fick di mat med sig i ett knyte. Sen fick vi gå till dem till middag i "hulinge- bytta". Så fick di lite bröd och smör i sitt "hulinge- klä" till merafta, och sen när di kom hem om kvällen fick di kvällsmat. när di var / ute om natten hade vi mat med oss, när vi gick å mjölka klockan åtta. Jag har då legat i skogen jämte hulinga en femti nätter för om det var småpojkar var di rädda för vargar. Förr var här så gott om vargar. Di fick aldrig lov att säga varg, utan di skul- le säga "Gullfoden". Fårahulingarna sa: "Gud bevare Ullfoden för Gullfoden." - Jag och gårds- pojken låg ute en natt för hulingen hade gått hem och då hörde vi vargarna. Då var bland Salbu kreatur. Våra di vråla så jag måste springa hem till dessa (gran- nens) efter hjälp. Vi brände alltid natten igenom. - Vi hade en knekt en gång som var 70 år som huling. Han var ute med korna om natten och sov om dagen un- der den varmaste tiden. Han kom hem 8 på morron och gick ut 5 om afton. I Lindo- me kunde kreaturen vara ute en sex vec- kor. Di mjölka dem morron och kväll och / då hade di med sig "slick", kli och salt blan- dat, som di fick. - Di fick gå ute till snön drev in dem. Hulinga sprang nog ihop om dan. Di kun- de springa så långt till varandra. I Lindome hade di ett fruntimmer som huling, Ella-Britta. Hon gick vall som- mar efter sommar i hela sitt liv. Å, vad hulingarna sprang till henne för hon var så rolig. Hon var änna lite be- läst. Hon gick i kyrkan när hon kunde. Prästerna tyckte så om henne. Hon gick alltid om sommarn och hade en duk och en hatt på huvet. - Hulingarna sjung- de viser. En del längta nog, men bara di fick kryat upp sig sjöng di viser dagen igenom. Hulinga gav korna namn eller också hade husets folk gett dem namn då di var små. Efter som färgen var på kon fick / kon namn. Var det en röd ko med vit rand över manken kallades hon Manka, var hon rosig på ryggen, Rygga, Stjärna om hon hade en vit fläck mellan hornen. Var det en röd som hade vita fläckar under ryggen Jera. Rosa, Blenda, Rosenkulla, Grå- sig. Några namn på hästar hade di in- te utom Brunte och Bläsa och så efter färgen där. När di hade nån ko som inte ville "ta sig", hade di fått för sig att di skulle ta sönder en veavagn, och så skulle di le hen- ne mellan framhjulen och bakhjulen. När en ko kalvat skulle hon ha lite rågmjöl och lite salt och en eldglo eller två. Det skulle vara så att eldglon bevara vatt- net mellan huset och lagårn. Om di la på en kalv, så när di gav kal- ven den första mjölken av modern, så skulle di ta den mjölk di inte fick i kalven och stryka längs med ryggen på kalven, så / skulle kalven bli hårslätt. Det bortskurna vid kastrering blev bort- kastat och nergravet. När di skulle lea sta å sälja ett kräk om koa då dynga eller pinka när di led- de na över gårn skulle di sälja, eljest fick di inte sålt den. - Om di mötte en karl fick di sålt den, men mötte di en käring fick di inte sålt. När di skulle bära bort mjölken la di en eldglo i mjölken. när det pep i glosen sa di: "Den var stygg, den skrek så illa." På svinen hade di aldrig namn. Tjurar fick aldrig namn. Vi hade en gång en tjur vi kallte Hjert, den var vit med svarta roser som hjärtan. Ruschlevisker (vessla?) kan också vålla att kor- na blir blåsta. Fann di frö på vägen skulle di ta vara på det och ge kreaturen för det skul- / le vara farligt bra.