Transkriberad uppteckning

Gamle byggmästare Nils påstod de här- stammade från Polackerna. Han var född tro- ligen på Hvitklinten och ansedd som en rik- tigt skicklig byggmästare och smed. En trollkarl var han, och folk sade allmänt, att han hade en svartkonstbok. På äldre dagar blev han svagsinnt och folk påstod att det var för att Per, sonen hans, tog boken från honom. ∵ Det var gubben Nils, som byggde dammen vid Gustavsström. Där var många stenar, som arbetarna gick bet på, men på natten tog Nils undan dem med andra makters hjälp. ∵ / En gång var gubben vid Dalkarlssjöhyttan. Han hade kvartér inte långt därifrån när en änka. Det var i slåtten och gumman hade ännu inte fått slagit. "Om jag inte vore så lat av mig, skulle jag slå av det åt dig," sade Nils. En kväll frågade han efter liar. Han fick en och spikade fast den vid en stör och de började slipa. "Nu biter den allt," sade Nils. Det var på kvällen. På morgo- nen var alltsammans slagit, men gubben gick där för syns skull och slog litet med lien. Men andra makter hade slagit gräset under natten. ∵ Byggmästarna Per och Jan voro gubben Nils söner. De boddo på Bratthöjden. Per var den skickligaste byggmästare och smed. Särskilt duktig var han såsom bälgmakare och många bälgar finnas kvar, som han har gjort. Det var en bälgmakare i Röjssla nära Gustavsström som lärt Per den konsten. Per var snällfattlig men / en stor spjuver, så han gjorde allt bakframpå, tills gubben dog. Då var det Per, som gjorde sin sak riktigt. Den klensmedjan, som ännu finns vid Gustavström var Pers. Där arbetade han söndag och vardag. Han var skogvaktare också och skötte hela bunten. Nu är det 4 skogvaktare och en över- skogvaktare. Förvaltare var då en, som hette Låftman. Han var en bland de största karlar, jag har sett, men bevares vad han var rädd för Per. Per började bliva anlitad som trollkarl, när fadern blivit svagsinnt. Då talade de om, att Per hade svart- boka. Per var en stor, stark man, en liten smula rödbrusig, och såg ut, som en karl skall se ut. På huvudet plägade han en stor skärmmössa. Gud bevares när någon satte sig emot honom och han började svärja. Från alla världenes håll kom folk till honom, när det var avigt för dem. Och han kunde bota för allting. De måste ha med sig en brännvinsskvätt / åt honom. Så frågade han ut dem vad de ville, och så drog han till med något. Per dog ungefär 1873, och efterlämnade sju barn, tre pojkar: Johannes, Per och Karl – Alla var smeder. – samt fyra flickor: Stina, Johanna, Maja, Anna. ∵ Byggmästare Jan, Pers bror, var enögd och inte så mycket omtalad som Per. Han botade mest sjukdomar. Men först efter Pers död besökte folk honom särskild. Jan dog ungefär 1895. Han var ogift.