KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Säfsnäs, Dalarna 1927

Ju(ve)rvärk på kreatur, bröstvärk på människor.

Berättare: Karl Persson (f. 1865)
Upptecknare: John Granlund

Transkriberad uppteckning

Läses i råtjära: Jag läser i fle ur kött och blod i stock och sten igenom Faderns Sonens och Den Heliges Andes namn. Sedan smörjes tjäran på bröstet (patterna) eller, om det är kreatur, på juvret.

Socken Säfsnäs
Landskap Dalarna
Härad Nås och Malungs d:a tg
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Ju(ve)rvärk på kreatur, bröstvärk på människor.

Fler sägner från Dalarna

Se alla i Dalarna »
Säfsnäs, Dalarna

Kloka

Berättat för Hr. Eriksson av Magnus Jansson (urmakare) har varit sedan barndomen i Säfsnäs dog på Vårdhemmet 26/9 1926 81 år gammal. I Galberget i Säfsen (= Säfsnäs) bodde och levde en trollgubbe, kallad Svart-Mas. Han var finne till börden. Han hade en dotter kallad Svart-Masses Lena. Även hon trollkunnig naturligtvis. Men alltid var någon värre i detta yrke, så hennes kreatur blev skämda på ett eller annat sätt. Så tog hon fina granna björkar och satt en på vardera sidan om ladugårdsdörren samt böjde dem samman över dörren och virade ihop dem, så det blev liksom en valvbåge. Sedan tog hon en täljkniv, rylar m.m. och stack genom björkruskarna med de vassa reddarna och spetsarna / vända in mot utg. så det blev en spetsgård runt kring dörren. Själv tog hon en stor vass täljkniv och gick in i bortre ändan på ladugården och bör- jade hugga i luften med densamma samt göra allehanda märken såsom kors och figurer i väg- garna undan för undan fram mot dörren. Där måste den lede ut och sarga sig i knivuddarna och syl- spetsarna. Under tiden sov hon och läste alla troll- formler, som måste läsas. Själv såg hon ut då som själva den onda. Så gick det till när Svart-Mases-Lena repa halto med Skam. repa halto = delade med En annan trollgubbe i Säfsen hette Vargen. Han bodde några k.m. norr om Fredriksberg. Stället hette Vargmossen. Vargen och en annan gubbe benämnd Hagberg voro förargade på en annan grann- gubbe, så de kommo överens att döda denna medelst s.k. trollskott. På den tiden var en liten kvarn med små / stenar i bäcken. Där möttes gubbarna. Vargen ställde i ordning med sin trollning. Så frågade Hagberg Vargen: "Vad ser du?" – Jag ser gubben stå på milan". - Skjut nu!" sade Vargen. Hagberg sköt. Så frågade han åter: "Vad ser du?" Vargen svarade: Gubben ligger på milkullen och sparkar". Så tog Vargen och Hagberg och vred på kvarnstenen en gång. Då vred det nacken av gubben på milan. De voro en half mil från varandra. Det var på Ris- kallberget gubben talade. En man från Laknäset (Nås) arrenderade Skräddare-berget. Då var grädden och mjölken borttagen. Laknäsarn blev arg och prövade det han kunde i trolldom. Han tog vattensån och slog ut den samt sade till de andra att kommer någon så lät den ej få någonting. Skrap-Lisa kom men fick ej något. Lisa blev så sjuk, så de måste frakta henne till Nås sjukstuga och nästan höll på att dö.

1927 Läs sägen →
Säfsnäs, Dalarna

Blink-Annika

Berättat av Magnus Jansson (urmakare). har varit sedan barndomen i Säfnäs dog på Vårdhemmet 26/9 - 26 81 år gammal. Avskrift efter anteckning av Per E. Eriksson. I Gåsborn socken i Värmland bodde förr i tiden en riktig trollkäring kallad Blink- Annika (Hon blinkade nämligen alltid med ögonen). Hon gick på senare tiden alltid och tiggde. Om någon vågade taga något ur säcken eller röra vid den, så blev densamme biten d.v.s. fick värk. När de sedan måste bedja Annika om hjälp, tog hon och piskade sin tiggarpåse, men då morrade det i densamme som hund. Annika hade en broder, som med sin kniv högg hjäl / en av sina vänner på kyrkogården i Gåsborn. För detta sitt brott måste han halshuggas. Denna "exekution existerade" i de s.k. galgbockerna inemot Filipstad. Annika begav sig dit för att be- fria brodern, men kom för sent. När hon kom till ett ställe efter vägen, sade hon: "Nu högg de huvudet av brodern? Men hade jag hunnit fram hade de varit bet. Annika vände därför om, och gick åter hem. Skarprättaren berättade sedermera att när han skulle halshugga mannen såg han 3 stycken liggande på stupstocken, "men jag högg på den mellersta," sade han, "och det var den rätta".

1927 Läs sägen →
Säfsnäs, Dalarna

Lars Stina

Det var en kviga och 3 får, som hade kom- mit bort för far. Jag var med honom. När vi kom dit och hade sagt vad vi ville, tog hon fram ett bränn- vinsglas. Det var ett dricksglas med fot på. Så slog hon i av det brännvin far hade med sig och gick till ett hörn och muttra och muttra. Hon sade, att hon såg var de fanns och frestade visa om det, men vi såg ingenting. Då blev hon arg. "Ser du inte", sade hon till far, "att de står där bakom den där sten" och så jakade hon i glaset. Men vi kunde ingenting se. Djuren kom hem själva sedan. Jag och min syster Kristin sökte efter ett får som kommit bort. Vi gick förbi Lars Stina och skulle in och få kaffe. Hon var alltid så fägne- / sam. Rätt som hon satt tog hon och skakade sitt förkläde i själva (farstu)dörren utåt gårdsplanen. "Husch, husch", sade hon. Det var Grimsen, som ville in.

1927 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //