Av tunnt papper göres en lur (= strut). Den vaxas utanpå. Grannandan (= den spetsiga ändan) stickes in i örat. Så tänder man eld på den andra ändan, som får brinna tills det slocknar. (= en slags tryckning i mellangårdet). Då tog man 2 talg- dankar och tände eld på dem, lade 2 papperslappar en på vardera sidan på själva bröstkorgen, ställde de små brinnande ljusen därpå och välvde över ett glas eller vanligare förr ett renskrapat oxhorn. Över varje ljus: Då liksom sögs bröstet upp.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
