Jan Varg bodde vid Vargmossen norr om bruket. Han var född 1802 och dog 1894, 92 år gammal. Han var svensk och var till yrket: spik- smed i 16 år och sedan klensmed. Han var något låghalt, men väl växt. Om han fick sitt vetande ur svartboken vet jag inte, ej heller om han ens hade någon. Enfaldiga människors prat skall ingen sätta tro till. Han hade ett mycket gott anseende och var en snäll gubbe, som ville alla väl. Till en början fick folk komma till honom och han botade dem och deras kreatur, men hans fru ville inte veta av tocket och han måste upphöra. Avundsamma människor är farliga. Malmgrens käringen på Skarpen avundades Janne Hagberg och trol- / lade korna för gubben. Han var efter Varg-gubben och Varg-guggen botade hans kor. Hur? Ja, det var det vanliga sättet, det vet han lika bra som jag. "En skär korna i rumpen och tar 3 bloddroppar på en brödbit och ger dem och sedan stryker man ett kors i ryggen på dem med baksidan av kniven." Sedan gick gubben Hagberg till Malmgrens käringen och smockade till henne, "så blogen rann." "Det här har Varg-gubben lärt dej," sade käringen och tjyttade in. Jag var gift med hans dotter Gustava. Hon var inte bet hon heller, men det är längesedan hon dog ifrån mej. En kväll kom en luffare och ville tigga mjölk. Han var morsk och oförskämd och sade att han skulle fördärva korna för henne. "Du duger inte till att röra ett hår i röva på dem," sade käringen min, och när han gick slängde hon en eldbrand efter honom. Det var en människa från Stensbo där och hon berättade det för Byggmästare Nils Larssa på Stensbo där han bodde: Då skrattade / byggmästaren och sade: "Djäkelen regera mej, den som skall skräm' Varg-Gustava, den skall allt ha andra byxor på sej."
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
