Transkriberad uppteckning

1. Det var på ett ställe som hette Vålen under Ryr, jag var där och sydde och jag hade en med mig. Så den förste kvällen så sa käringa te oss: Om I e vakna när det lir mot otta, så ska I få höra vad det dånar. Den natten hörde vi inget eller kom ihåg'et en gång. Men natten därefter så var det en sak som vi hade bråttom, så vi satt och sydde te hon va tolv ungefär. Vi huga inte på'et, men så när vi skulle lägga oss - han hade redan lagt sig men jag satt och klädde av mig - så hörde vi det första dånandet. Det var som dunkel åska, men nära huset. Sen var det ibland en halv minut mellan var gång, ibland en eller två minuter, änna te framemot morron. Ibland var det som åska, ibland lät det som när di välter store stenlass. Och de höll på. Di hörde't jämt. Di hade bott där ett tiotal år, och det fanns nästan aldrig natt utan att di hörde't. Och i grannstugan hörde di't också, men inte så ofta. Kreaturen böla natten igenom, som di hade satt kniven i dom, och det var såpass så di måtte flötta lagårn. Nu låg det ett stort högt berg mitt för lagårn, och det var nog nå- got med det där berget. En vattenåder kunde det inte vara, det vet en hur det låter, och det kunde inte komma så ojämt. Det var som om tomten hade legat i vägen för nånting. En kväll kom hon hem klockan ett på natten, och då var det som det hade / tutat i ett horn. Och hon fick sig en så hon sto på huvet mett på backen. Men så for torparn te Amerika, och snart etterpå for hustrun mä. Sen ble det ny torpare, och han måtte flytta lagårn, och sen ble det tyst. 2. Trollen som härmade. På Värhult kunde di aldri göra något etter solen hade gått ner utan att di härmade etter. Likadant var det på ett ställe som heter Kåtterud under Surnås. Där hade di en ryggåsstuga med en kammer och en storstuga med öppen spis. Di va möt te å hugga och såga och va som helst där i stugan när det var kallt ute. Så en natt när di hade slutat och gått och lagt sig, så klämde de på å såga å hugga alldeles så de braka där i stugan. Så va de en store griske karl, så tände han på en sticka eller ett ljus och sa: Förbanne me ska inte jag hjälpa dom å hugga. Och de gjorde han. Det var syster min som bodde där, så jag vet att det är sant. Di har nog påstoget det att på många ställen har di velat etterapa eller härma när di har gjort nåt om kvällarna. Det var trolltyg förstås. 3. De underjordiske bådar åskväder. (Jan Jakob skiljer inte på troll och under- jordiske.) Det var en käring på ett torp under Holmen som hette Svarvestol. Hon hörde såna där underjordiske. Hon skulle vila medda eller dagard som di kallte't, och hon la se på backen. Så feck hon höra under se en sån förfärlig ynk. Det var så hon ble rent förlägen. Men det ble ett förfärligt åskväder etterpå. Hon sa att det betydde åskväder. 4. Trollen di bytte bort barn. Di hade nåre konstie på Stadsfjället ner i Torps / socken. Det var tre stycken, en på vart ställe. Di var så vanskapte så det var nästan bare huvet. Di kunne ju aldri lära nåt. Dom räkna di på va bortbytingar. 5. Folk kunde bli trollslagne. Di va ute och gick, och så ble di trollslag- ne eller krama. De skulle va trollen som gjorde det. Det var sånt hemma i min frus hem, så så fort di arbeta etter sol, så ble di sjuke. Å då to di en kniv och bet ihop tänderna och dro tre gånger tvärs över. Det har till och med jag gjort. Det skulle hjälpa. 6. Skydd för mjölk mot trollen - Se Husdjur.