Transkriberad uppteckning

1. Det var en som hade fått barn. Hon tyckte barnet ble så besynnerligt, stort och otrevligt. Och aldri lärde han se och tala. Di fick aldri höra målet på'n. Så hade di lärt'ne det att hon skulle sope'n te dörra tre torsdagskvällar. Och det gjorde hon. Och tredje kvällen hon sopa'n så kom bergjättekäringa. - Ja har aldri hantera ditt barn som du har gjort mä mitt, sa hon. Så fick di sitt barn igen. 2. Det var på ett annat ställe som det var likedant. Det var en pojke som var bort- bytt och han villa aldri lära se och tala. Di hade lärt'ne det att hon skulle laga te en store store pölsa som di sa förr. När hon hade lagat te den så sa han: - Nu är jag så gammel som Nivens och Tivens skogar, som är sju gånger uppbrände och sju gånger uppväxte, men sån pölsa har jag aldri sett. Det var ende gången han tala. Men det var nu så så bergjättekäringa kom och tog sin pojk.