Transkriberad uppteckning

Det var en som hetter Johannes, di kallte'n Elisen. Mora hette Eli. Han va sko- makare och bodde vid Hattefjäll. Han lever än, fast han har flöttat te Monkedal. Så hade han suttet och gjort nykänger åt e tös, och det var på julafton. Och han hade lovat att han skulle gå dit mä skorna hur sent det blev. Han hade väl en kilometer att gå och så låg det ett ställe vid landsvägen di kallte för Björnekullen, där hade vart hus förr. Så fick han inte skorna färdiga ant än sent om julekväll. Och när som han kom och skulle gå över tomta vid Björnekoll, så feck han se de var duka och fullt mä folk. Och då ble han förlägen och geck tillbaka. Och käringen hon undra varför han kom, för han hade ju lovat att gå dit med skorna på kvällen, så hon sa: Varför geck du inte? Men han sa: de ble bra sent, ja kan gå te otta, sa'n. Men sen tala han allt om hur det var. Det var rektit duka julbord och fullt mä gäster omkring. Det skulle väl va avlednas andar eller tomtegubbar eller.