Transkriberad uppteckning

Här var en som hette Stensereklonken i Hede socken. Han kunde sticka ut ögona på folk. Han bodde på Stensere (kartans Stensryr i sydöstra delen av Hede socken). Så var det Kristoffer på Surnås (Torps socken vid gränsen till Valbo Ryr söder om älven mellan Ellnesjön och Viksjön.) Den här Kristoffer det var en store ryttare te gubbe, Surnåse- gubben kallte di'n. Han var gifte två gånger och den siste hustrun den trassla och smet ifrå iblan. Så hade gubben mist en stor penningsumma som låg i en kista. Och han trodde väl käringa om'et. Emellerti så skicka Surnåsegubben efter Stensereklonken. Han skulle visa't. Och så skulle han sticka ut ögona på tjuven. Han kunde visa ansiktet i ett vassfat, och om då di som anga, om di ville, så stack han ut det ena ögat. Käringen hon kom och hörde vad det var. Men hon va inte änna så nådi den. Hon va ute efter ett stort stenfat. - Se här du, Stensereklonken, sa ho, kan du nu sticka ut ögona på nån, sa ho, så gär't no! Men han ble ju så förlägen Stensereklonken, så det ble ju ingenting mä det. Det var när jag var en 18-20 år.