Transkriberad uppteckning

1. Enen som ej får röras. Det står en stor ener nära Smedseröd på Sandmon (östra delen av socknen, nära landsvägen). Jag har aldrig här på jorden sett en sån ene som den. Den är vuxen med rak stam som en gran, och den är vi- dare än denne byggningen. Grov ve rota så den skulle duga te sågetimmer. Di räknar på de duger inte å röre ve'n. Di vågar inte rive ner'n nån människa. Di var där en gång och skulle rört ve'en, men det gick inte. 2. Träd som bringar sjukdom. Här var en del enar eller träd som en har kunna stucket sig på och det har blivit värk etter så befängt. Men jag minns inget särskilt nu. 3. Stenen i Viksjön. Det står en store sten i Viksjön precis i sjökanten utanför Lunnareberget vid Vågsäter. Di skulle hatt'a ve Ryrs kyrka te trappesten, men di fick allt flötta'na tillbaka igen. Det dugde inte å ta'na därifrå. 4. Hästfötter i berg. Hästefötter har jag sett i berg i Strömsäterskogarne. Där är änna som en hälla vid vägen, och ja och en bror te mej vi gick valle där i skogen, och vi betrakta di däre store hästefötterna. Det är precis som vanlie hästefötter, så ackurat så. Hur di nu har kommit till. Folk sa att di är sen den tia bergen va myke. / 5. Jättegrytor det finns här en på Klåven alldeles bakom berget här, en bedrö- vele stor. Det är i Trättänga. Men no e ho fyllde mä jord. Ja hörde inte di sa nåt särskilt om'et. 6. Gravhögen vid Hattefjäll. Vid Hattefjäll där är en store hög, det påstår di att det skulle va en gravhög. Jag hörde tals om att di körde över änna mä hästar där. 7. Spökstenen vid Rölanda. (Olsson har ingen namn på stenen, men den kallas annars allmänt spökstenen.) Utimot Rölans skolhus har stoget en store sten, di sprängde sönder'n när di gjorde landsvägen. (Stenen låg vid vägen mellan Ryrs kyrka och Rö- landa, ungefär vid u i Kikerud. generalstabskartan) Där va di allti illa ute för hästane. Di ble stå- enes och inte kom därifrå. Klockare Nilsson och Magnus i Kronegårn i Färgelanda di körde där en natt och hästen ble ståenes. Magnus han ble då förlägen, men klockare Nilsson han kunde såpass så han fick'en lös. Bara di gick fram för hästen och löfte upp, där e allti en rem strax bakom örene, om di löfte upp den och titta i lärögla, då kunde di få se va det var. Då fick di se som en mara eller nånting som satt på hästen, rektigt satt och höll, så han inte kunde komma fram. Det skulle hjälpa, för då lossna det, så di kunde köra. 8. Jättarna i Långhalmen. Det var ett par jättar som bodde nära Långhalmen, det är en sjö i Ödeborgs socken. Di var bjudne bort på besök nånstäns, och emellertid när / det ble framemot otta förstås, så skulle di gå hem, och då skulle di tvärt över denne sjön, di to gent över sjön, och kunde di inte komma hem inna sola gick upp så ble di ståenes. Och så gick det. Di står där än i da, någre bedrövele långe smale stenar i sjön. 9. Jättarna i Ellnesfjället. Det var två jättar som bodde i Ellnesfjället i Torp. Och di var ute och skulle kasta sten och skulle se vem som kunde kasta längst. Och när di det hade gjort så skulle di sta och se va långt di hade vart go te kasta eller vem som hade kastat längst. Och då gick di förbi ett torp som heter Jamsis under Ellne, och den ene av jättarne hade fått ett knas i ene ögat, så han gick in på Jamsis och ba di skulle se vad han hade fått i ögat. Och då var det en store grankott! Men den ene utav di stenane som di hade kastat, det är Knusön i Öster-sjön.