Transkriberad uppteckning

Det var en dräng som tjänte på ett ställe. Så frampå natten när käringen trodde han sov så to hon fram sopa eller raka och smörjehornet. Men han sov inte utan han lå och lydde på va hon skulle säga. Så när hon hade smörjt färdigt, så skulle hon ge sig iväg. Och han hörde, men han hörde fel. För hon sa så här: Härupp och härut te helvetes knut! Å då sto de iväg mä henne. Å när hon hade foret, så ste han upp och smorde och gjorde i ordning och han to raka eller sopa eller vilket det var hon hade lämnat. Och han skulle fara han med. Och han sa: Härupp och härner! Och det ble allt galet, för han for, det bar upp och ner i skorstenen så so- tet rök. Men så håga han på det rätta. Och han kom te Blåkullen, och där var fullt kalas, och han var med och åt och spisa, och han så käringen och talte mä'na, men hon ble ju för- lägen och ba han inte skulle säga nåt. För hon velle inte låta kärn sin veta att hon va ute på såna äventyr.