Transkriberad uppteckning

Skydd för mjölken. Till att skydda mjölken hade di eldgnister och varjehanda. Di tog stål och flint och slog eld över kärlet så att en gnista föll över mjöl- ken. Alla som fick mjölk skulle ha fästeld på'ner. Jag minns en fattig gumma som fick mjölk hemma när jag var liten. Hon skulle över norrinnande vatten innan hon kom hem, och det var särskilt farligt, sa hon, så hon skulle alltid ha eld i mjölken. När di klippte fåren skulle di akta se så det inte ble hål på skinnet. För då tok vargen det fåret. Den som kipppte och hade klippt hål på skinnet, den va olöckeli. Stall och lagård. En del käringar hade så mö signeri för se för djuren skulle trivas och det inte skulle komma tomtar och trolltyg och så däringa. I fähuset skulle di ha en gammel utsliten lie hänganes, kanske två eller tre också, i åsen över det mittersta kreaturet. I stallet skulle det vara stål och flint. Och var höst skulle di skjuta en skata och hänga över bakänden på hästen så inget otyg skulle gå på'n. Det skulle va vid den tia skata har varit borte och blivit vägde. Hon är borta en ti, och när hon kommer tillbaka så är hon bar om halve halsen. Skatan fick hänga i stallet hele vintern över. Ingen främmande skulle få gå igenom lagårn. Di var rädda di skulle förgöra kora. / Det var en käring som satt och mjölka i lagårn. Och så kom det en annan käring och gick igenom skorstallet. Och mäsamma så börja kon och mjölka blo. Hon som satt och mjölka hon sprang upp och efter den andra och slo'na på käften så det gick i blo. Det var såpass så hon blo på hanna. Så gick hon tillbaka till kon och lät kon slicka i se blon. Då ble hon bra igen. Detta var i Huseby i Torp socken när jag var ung. Betesgången. Di räkna på att det var ingenting och få för kreaturen förrän förste juni. Antän fåren, dom kunde di släppa tidigare. Di skulle slå flinteld över vartenda djur när di släppte ut dom på våren. Så var det en sorts sten, det kalla di årsten, det var stenkol, det krossa di och gav djura. Och åtskilliga käringar gick framför vartenda kreatur och hade nån sorts signeri för se, men det fick ingen höra. Det skulle ingen låta djuren gå ute efter oktober månads slut. Avel. När di hade vart till betäckning med en ko, så skulle di slå vatten över koa, tre bytter vatten. Min mor skulle allti ge koa ett par ägg när ho hade kalva. Ho räkna på det att ho skulle göra se å mä efterbörden fortare. - Första drycken efter kalvningen skulle vara varmt vatten och rågmjöl. Köp och försäljning. När en hade köpt en ko, om en mötte nån på vägen, det kunde vara farligt. Endel räkna på det att den och den var inte farlig. / Men åtskilliga var farliga att möta vid sådana tillfällen. Min svärfar Kristoffer hade köpt en häst en gång, det var en vacker grå häst. Och när han gick hem så mötte han en som sa: - Den hästen får du passa noga, Kristoffer, så inte vargen fäller'n för de. Han var alltid rädd om den hästen sen. Men en kväll när han var på gärdet och plöjde så släppte han hästane menas han gick hem och åt. När han gick tillbaka så kom den ene hästen hem. Och två vargar sto och åt på den andre. Det var den grå hästen som han var varnad för. En nyköpt ko skulle en le tre gånger kring en jordfaste sten. Och så skulle di ha'ner in i huset, boningshuset, och vända och le ut när di hade haft'ner framme vid bordet. Det var detsamma med hästar.