Transkriberad uppteckning

På julafton då arbeta di inte te kväll, de minns ja. Fågelkärven. Jo, fåglane skulle ha julkost sa di. Det satte di upp på jul- afton, fugleneker. På en del ställen satt de uppe året om, på en del ställe tog di ner dom. Doppa i grytan det gjorde di på kvällen. Det kallades ju dopparedan förr i världen. Stugans klädsel. Di hde julkors. Det var i stället för julgran på en del ställen. Det var som en stång på en fot och så tre pinnar tvärs över, den överste var kortast. Och så ett ljus i var pinne i ändarna och ett i toppen. Di var utå trä och klädde med papper. Di kunde väl va en aln ungefärä. - Julhalm hade di allt också Den tog di in ett par dar före jul. Men di låg inte i halmen. Det skulle va havrehalm. Den bar di allt tillbaka i ladan igen. Julbrasan. Det var björkeved, det skulle allti huggas särskild björkeved till julbrasan. Julklappar. Det sprang di mä och stal se te och öppna dörra och kasta in. Många gånger kanske di aldrig feck reda på vem det var. / Om julafta så gick soldaten ikring i sin rote. Han skulle ha kaker och limper och kött och fläsk, och brännvin mä kanske. Det va julränta, sa di. Julbordet. Till jul skulle di baka vörtelimpa och potätelimpa. Den de- gen (potätelimpa) låg och jäste i åtte dar. Var och en skulle ha en bare kakeskärning, en fjärndel, och så en skärning mä smör och riven ost. Det var julhögar, di ble utsatte om julekväll. Det skulle vara en kaka av var sort de hade bakat. De där julhögarne låg hele julen och di fick inte röras förrän trettene. Så skulle di koka svinhuve, di koka hele huvet om julafta, och det skulle stå på bordet hele julhelgen. Julaftons kvällsmat. Det var inte särskilt utan varjehande. Men det skulle vara julgröt va gevet, havregröt. Det börja di en åtta dar föra jul och mol havregryn på handkvarnar. Tydor och märken. Julekväll då skulle di gå te fynstret på ett ställe och se. Och den som då skulle dö om året, den va utan huve. Det var när di satt och åt. Det var om jul också di kasta skor över huvet. En satt och hade en gammel sko och bakom se. Om då tåa på skon geck åt dorra, då skulle den dö under året. Men snudde skoa se och inte gick åt dörra, så var det mindre farligt förstås. / Om det blåste bedrövele hårt om julenatta, då skulle de dö många storkära mä året.