Transkriberad uppteckning

Di skulle hugga ved å stacka ris, och så var det allt vanligt husarbete. Tröskningen skulle ju vara fär- dig, men det var ju inte alltid det blev. I mitt hem slak- ta vi grisen, och sen den fjorton dar legat i säl- ta skulle den hängas i stuga vid ugnen och där skulle han hänga över julen. Den fick inte skäras eller röras. Sen togs den bort före nyår. På Lusse skul- le grisen slaktas. Det skulle ske före morron. Och när kvällen kom skulle blodkorven vara kokter. Vi hade ett par slaktare som slaktade grisen. Var det nåt nöt- kreatur som skulle slaktas skedde det på samma gång. Alltid fyra dar före jul skulle di börja baka råg- bröd och sen vörtbröd oc vetebröd. Di höll på i tre dar. En bakte då alltid ett par hundra kakor. Sen hade vi inte trång till å baka. En bakte lite till påsk. / Vi tog åtta dar för oss till brygd och bak. Brygden måste gå först för vörtens skull. Nu är det inte många som bakar vörtbröd. Di kan inte, för det vill allt lite konst till. - Julosten ska ystas på hösten. Då går di ihop från en tio-femton ställen med mjölk. Det håller di på hela september månad. Det ska vara stora ostar på ett par pund. Det gör di än på en del ställen, men inte all- mänt. Det ska vara så stora kalas, så di har alldeles gått ifrån det. Di skulle ha kaffe och dopp när di kom, så många dopper som möjligt. Så mat det bästa en kunde och sen kaffe och dopp igen. Det di ej doppade skulle di ha med sig hem. Di bara lämnade mjölken. Di hjälpte inte till att ysta. När di hade slaktat nötkreatur hällde di talgen i en tunna (di silade den först). Sen doppa di ner en veke och höll på en tjuge gånger.Sen hängdes di upp att torka. Di hade ofta talgen i en kärna som stod i varmt vatten. Di kunde ha en tio ljus på en pinne som di doppa ner. Di ljus di skulle ha till kyrkan var av talg och vax så att di blev fina och gula. Stöpningen skulle ej ske på nå- / gon bestämd dag. Bara så att ljusen skulle hinna torka till julen. Alla bröd var lika till formen. Vi kunde ha olika knäck till olika bröd, en järnknäck till vörtbröd och en rulleknäck till det andra. - Till barnen bakte vi fyrahjulingar, flotte- kager, dövelkatter (Lussekattor). Barnens skulle ha stora högar till julen. Stöden (kyrkväktarn) båtsman och söahulingen skulle ha sulekaga (sugel och kaka). Di kom på julaftons morgon och höll på att gå till kvällen. Då var stöden ofta så full att han knappt kunde gå hem. Båtsman skul- le ha mest med fågning, mat och kaffe och gökar. Såvitt det var möjligt skulle de ha vetekaga och korv eller vetekaga och en fårabog eller vetekaga och en bit fläsk. Nu gick våt båtsman i Sjöbo, Salvebo, Långenäs, Öjersbo, Rös- hult, Havredal och Bolås. På hösten skulle di ha ull och yste. Ystet fick vi bära till dem, och ullen gick båtsmans- käringen och tog upp. (Taråhulingen fick bara lite ull.) Båtsmannen fick vi alltid göra vårn åt, men han släpp- te till säckkornet. / Det var så förskräckligt med julatiggare. Det kunde gå he- la familjer, hustrur med en fyra, fem barn med sig. Di fick efter omständigheterna, lite bröd eller potatis eller mjöl. (Vid vårn kom di och bad om såhavre och läggpota- tis). Di var tacksamma för vad di fick. På Lusse skulle di vara oppe, helst hela natten. Om di kunde skulle di börja tröska klockan tolv. Alla ville va- ra först. Då skulle osten skäras. På julaftons middag började helgen. Då skulle halmen vara bredd. Men på di sista åren var di inte färdiga då, inte förrän mot kvällen. - Vi åt aldrig kväll- mat förrän tolv- ett, och aldrig släckte vi. Doppa i gryta hade vi aldrig så mycket för oss. - I mörkningen då alla hade sysslat från sig, skulle vi ha "sysslabeden," men då var inte soppan färdig. Vi skulle alltid ha soppa. Det var klimpa, buljon, morötter och kålrötter. Till sysslabeden skulle vi ha all slags "söning" mor hade kokt: korv, kött, fläsk. - Till kvällsmat var det "sö- ning", ost, smör, bröd, soppa och efterrätt, mest kräm. Då var drickamuggen och brännvinet på / bordet. Julljusen var tända och julgranen. Granen var klädd med pappersblommor och talgdankar. Di var smala som ett lillfinger. - Den minste skulle läsa högt före och efter maten, och sen var det att sjunga psalmer hela natten. Det var två timmars väg till kyrkan. Till otte skulle vi ha vad slags roseta huvuddukar och scha- letter, men till högmässan skulle det vara svarta huvuddukar. Det togs in ny halm nyårsafta och trettenaf- ta, men den gamla som togs in julafta fick all- tid ligga under. Sen blev den utsopad. Somma tog ut den Knutadan, andra dan efter trettondan. Julen tog slut med trettondan. Dan efter tretton- dan var Knutadan. Di gjorde ljusakronor av halm och hängde i taket. Så gjorde di smycken av halm och satte på hör- nena. Di satte smycken längs gardinerna. Di klöv ett halmstrå så det blev brett och satte ihop det så det blev fyra ögglor. Vår barn gjorde nog sådana.