KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Varvs, Västergötland 1931

påsk

Berättare: Stava Hurtig (f. 1847)
Upptecknare: Hilding Svensson

Transkriberad uppteckning

"När de gick te körka på påskdan hade de mössera bakframpå, men var- för det vet jag då inte."

Socken Varvs
Landskap Västergötland
Härad Vartofta hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: påsk

Fler sägner från Västergötland

Se alla i Västergötland »
Varvs, Västergötland

Gammal Kyrkodom

I Hvarfs församling går en gammal sägen om en Kyrkodom. I slutet av 1500 talet eller i början av 1600 talet, var det en gammal gumma i Hvarf, som vintertid gick omkring och tiggde. Under sittvandrande kom hon till Tiarp, men ingen där ville hjälpa den gamla, hon blev avvisad över allt. På återfärden när den gamla kom upp på Hvarfsberget dignade hon under av trötthet och umbärande, samt frös ihjäl. Till straff för sin hård- het blevo Tiarpborna ålagda att till Hvarfs kyrka avstå ett stycke av sin bästa jord. Jorden i fråga bär ännu namnet "Kyrkojorden". Under tidernas lopp blev jorden utbyten och kallas nu Karllyckan, ty där bodde en man som kallades Karl.

1932 Läs sägen →
Varvs, Västergötland

Vårlevern

Far höll mycket noga på att vårlevern skulle vara bakad till Lusse. Den sista nekern på åkern fick släppa till kärnan, ty hafren från denna neken maldes sär- skilt. Leven bakades som Lusse-katten, med ett kors. Från Lusse till jul gömdes leven väl, men då lades den på julbordet. När Knut var över, tog far vara på denna leven och gömde den till våren, då den togs fram och delades, samt gavs åt de förspända dragarna för harven, så blev det god äring.

1933 Läs sägen →
Varvs, Västergötland

Domare och rättsväsen

I Varv bodde för länge sen en rik och en fattig bonde. Den rike ville komma åt den fattiges gård. När den fattige bonden frågade den rike, hur han skulle bära sig åt för att bli lika rik, som han var, svarade han: "Bränn brännvin i smyg, gör som jag". Den fattige bonden gjorde det, och då stämde den rike den fattige till tinget i Dimbo. När domen skulle avkunnas, hade mycket folk samlats från socknarna därikring, för di visste, hur det hade tillgått och tyckte, att det var uselt och ville hjälpa den fattige. Di sa, att den rike skulle ha 40 par hårda spö och den fattige 10 par lösa. När den rike hörde det, för- sökte han smita, men folket märkte det och hindrade honom.

1946 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR